Ludvigsbergs väderkvarn på Fårkullaberget efter en teckning av Hildur Meyer 1883. Det har funnits tre väderkvarnar på Muskö. Förutom den på Fårkullaberget vid Valinge kvarn och Arbottna.

Mycket har väl skrivits om livet på torp och småbruk runt om i vårt land, varför följande skildring av många kanske anses överflödig.
Men som en beskrivning av skärgårdsbons ofta särpräglade liv på isolerade öar, som något av en amfibie levande både på land och på vatten, sökande sin näring både ur åkern och ur sjön och som en dokumentation av förfädernas strävsamma liv på ett skärgårdstorp, kan den ändå ha sitt berättigande.
Muskö 1990 Erik Eriksson

Höst

Tröskning av havre och ärtor

Tröskarbetet fortsätter, nu är det havren, som tröskas. Nu slipper man det dryga arbetet med att stacka halmen, den läggs i det tomma vetegolvet.

Under tröskningen av havren tar man alltid undan några vackra kärvar, vilka läggs upp i en hörna av höskullen och är ämnade som julkärvar ät småfåglarna.

Sist tröskas ärtorna, som blir vinterns ärtsoppa med fläsk om torsdagarna.

September månad är fylld av arbete med höstsådd, trösk, rensning av säd, kvarnresor.

Havren, som mals till gröpe, fingröpe till grisen, grovgröpe till korna och havrekross till hästen, kan man också låta mala hemma på Muskö, herrgårdarna har gröpkvarnar, där torparna får mala sin havre mot kontant ersättning.

Så har man djurens ständiga skötsel att tänka på, nu i september passningen med betesgången på vallarna.

Lingonplockning

Men man försöker också hinna med andra sysslor och något man aldrig försummar är lingonplockningen, att ha ett förråd av lingonsylt anses viktigt.
Och lingon finns det gott om på Muskö nästan varje år. Att gå ut och leta lingon redan i slutet av augusti anses ojuste, om någon gör det ses det inte med blida ögon, nej, lingon skall plockas i september, de är höstbär, som inte mognar på sommaren.

Men efter den första september drar kvinnorna till skogs och kommer hem med fyllda korgar.

Sedan går kvällarna åt till att rensa lingonen. Goda lingonår händer det att en del människor plockar för försäljning till Stockholm, då tar man lingonen till logen och tar rensmaskinen eller fläktvannan till hjälp vid rensningen, vilket naturligtvis går mycket snabbare och är effektivt om man har stora mängder bär. Nackdelen är att rensmaskinen, som blåser bort allt skräp, inte skiljer ut dåliga eller omogna bär.

Lingonen kokas i regel utan socker, som är dyrt, man har sällan något större förråd hemma, man kokar alltså lingonen ”sura”, som man säger. Lingon är ju också bär, som står sig gott under vintern utan socker, de möglar inte.

Lingonsylten förvaras i träkaggar eller i ”Höganäskrukor”. När man äter pannkaka, vilket man gör ofta och är en viktig maträtt i torpfolkets liv, rör man ut den sura sylten med socker i en skål och tillsätter gärna litet grädde.

Goda lingonmarker är de kalhyggen, som uppstod här och där på Muskö under det första världskrigets avverkningar. Omtyckta lingonställen är också mossarna, i och omkring vilka det ofta finns rikligt med bär.

Exempel på mossar, vilka alltid är högt belägna uppe i bergen, är Torp mossen, Torsnäs mossen och mossen i bergen ovanför torpet Vilan, Dammkärrsmossen, där det också växer rikligt med tranbär eller ”tränjon”, som man säger på Muskö. Men tränjonen plockar man inte förrän på senhösten, när de blivit ”frostnupna”.

Den största av mossarna på ön är Elvsnabbsmossen, här tog man till och med upp bränntorv under första världskrigets bränslebrist. I den mossen kan man i slutet av juli också plocka några liter hjortron, ett bär som är sällsynt på Muskö, även i de andra mossarna kan man, om sommarens väder är gynnsamt, hitta någon liter av dessa åtråvärda bär.

Hit till bärmarkerna färdas kvinnorna med korgar och barn, de färdas till fots men lika ofta med båt. Här tillbringar man hela dagen i villande skogen, för barnen är det givetvis ett äventyr.

De väntar på att få se den stora älgen, som de hört så mycket talas om och som alla är mer eller mindre rädda för, men älg är sällsynt på Muskö och sällan får de se den. Skogsfågel, tjäder och orre, är det däremot gott om, titt som tätt stöter man upp någon av dessa stora fåglar, som med brakande vingslag flyr bort från människorna.

Barnen är flitiga bärplockare, men det är ofta något i skogen, som väcker deras nyfikenhet och drar dem från bärplockningen, man får hålla ögonen på ungarna så att de inte kommer bort. Skogen är stor och vild, terrängen ofta oländig och det är långt mellan torp och torp.

Inte behöver man vara rädd för vilda djur i skogen, men betande boskap kan ställa till problem för bärplockarna. På Ekersgarn – eller Itsgarn, som holmen egentligen heter sedan gammalt och som är ett annat omtyckt bärplockningsområde – går hela sommaren och hösten ungdjur på bete, kvigor och ungtjurar.

Djuren går kvar ända tills kylan sätter in på hösten, sköter sig själva på denna öde ö, ser sällan några människor och blir mer eller mindre vilda och sätter ibland skräck i bärplockarna med sitt aggresiva uppträdande.

På Elvsnabbs Äng – en skogsäng på norra Elvsnabben mitt för Ekesgarn – går får på bete. Tackorna och lammen betraktas som harmlösa av bärplockarna men där finns också en gumse i fårflocken, ett stort, respektingivande djur med stora, krumma horn. Denne gumse tål inte se människor, med full fart och nedböjt huvud jagar den bärplockarna och många har tappat halvfyllda bärkorgar på flykt undan gumsen.

Om gumsen på Elvsnabbs Äng pratar man i stugorna och varje gång man pratar om den blir den större och större, särskilt gumsens horn når i storlek oanade proportioner.

Barnen lyssnar med gapande munnar, de vill gärna se den där gumsen och även om de är rädda följer de gärna de äldre på bärplockning till Elvsnabbs Äng.

(fortsättning i nästa nummer)

 


Bli medlem!

Stöd Muskö Hembygdsförening genom att bli medlem.

Som medlem får du MUSKÖBLADET hem i din brevlåda.

Läs mer här!


Ur Musköbladet nr 3, 2016

Foodtruck och gårdsbutik på Drömgården

Den 18 och 19 juni var det nyheternas helg på Arbottna. Konsthantverkare, besökare och stolta fotokursare minglade i den gamla mangelboden, där ett nytt galleri och gårdsbutik slog upp portarna.

Debatten om bugetförslagen vid Muskö hembygdsgårdsförenings stämma.

Hembygdsföreningen ansåg att missionshuset skall bevaras som missionshus och bara kostas på underhåll så att det bevaras för framtiden.

Träffpunkt Muskö

Vid Äldrenämnden i Haninge kommuns sammanträde den 25 maj 2016 beslutades att Muskö pensionärsförening tilldelas ett driftbidrag på 75 tkr för att driva en öppen träffpunktsverksamhet.

Husmontering med hjälp av helikopter och mobilkran!

– Eftersom vi är stationerade på Muskö bygger vi ofta på öar och andra otillgängliga platser dit det kan vara svårt med materialleveranser. Vi har alltid fått fram material till byggplatsen, säger Gunnar Adolfsson på Älvsnabbens Bygg AB.