Potatisplockning på Norrtorps Sjögärde. På bilden ser man från vänster Albert och Sven Lundberg, Ann-Marie Sjöström, Bernard Åkerström och Elisabeth Lundberg.

Mycket har väl skrivits om livet på torp och småbruk runt om i vårt land, varför följande skildring av många kanske anses överflödig.
Men som en beskrivning av skärgårdsbons ofta särpräglade liv på isolerade öar, som något av en amfibie levande både på land och på vatten, sökande sin näring både ur åkern och ur sjön och som en dokumentation av förfädernas strävsamma liv på ett skärgårdstorp, kan den ändå ha sitt berättigande.
Muskö 1990 Erik Eriksson

Höst

Potatisskörd

Oktober månad, nu är den ”riktiga” hösten inne. Men ännu kan dagarna vara soliga och varma, korna betar fortfarande på vallarna några timmar varje dag.

Nu är det dags att ta upp potatisen, som kanske är det viktigaste baslivsmedlet för torpens folk. Det är svårt att sakna sovel till potatisen, men det är ännu svårare att sakna potatis.

Varje torp har ett stort potatisland, som sköts och vårdas medelst rensning och kupning hela sommaren, man eftersträvar alltid att få en så god potatisskörd som möjligt.

Det som finns kvar av den tidiga potatisen – ”Röd Amerikanare”, som den sorten heter på Muskö och som man ätit av ända sedan midsommar – har man redan tagit upp och lagt i en särskild binge i källaren, den blir sättpotatis till nästa vår. Men nu är det vinterpotatisen, som skall tas upp, det stora potatislandet, där blasten ännu står hög och frodig.

Vinterpotatisen eller senpotatis, som den också kallas, finns givetvis av flera olika slag, men den sort som mest odlas på Muskö är Magnum Bonum – ”Magnus Bror Min” – som den skämtsamt kallas, den är slät och fin, hållbar och av mycket god kvalitet.

Potatisblasten slås med lie och samlas ihop, en del av den används som mat åt grisen, hinkar och potatiskorgar – stora, grovt flätade korgar med två handtag – plockas fram.

Årdret och en bunt säckar läggs på flakvagnen, som körs till potatislandet och ställs vid åkerrenen. Hästen spänns för årdret och de långa potatisraderna körs upp. Ofta är man två, som kör upp, en sköter årdret och den andre tömmarna, det gäller att styra hästen så att den går mitt i raden, då arbetar årdret upp en fåra under potatisen och lägger av två jordvallar – ”balkar” – en åt varje sida. I och ovanpå balkarna ligger så den uppkörda potatisen och är lätt att plocka.

Vädret bestämmer hur många rader man kör upp, är det vackert och stadigt väder kör man upp så mycket att det ger plockarna arbete hela dagen, är det ostadigt kör man inte upp mer än man hinner plocka upp på ett par timmar.

Alla deltar i potatisplockningen, även barnen, som har lov från skolan, varje höst i oktober har de en veckas ”potatislov”, som väl visar hur viktigt man anser det vara att potatisskörden bärgas i gott skick och vid god kvalitet och hur värdefull och livsviktig potatisen är som födoämne.

Varje plockare använder två hinkar eller korgar under plockningen, i den ena läggs all småpotatis, i den andra stor matpotatis. När hinkarna och korgarna är fyllda bär man dem till vagnen och häller innehållet i säckar, femtio, sextio kilo i varje säck.

När vagnen är fullastad kör man till jordkällaren och störtar säckarnas innehåll i den stora potatisbingen. Småpotatisen låter man stå kvar i säck, den använder man att koka till grisen, eller man ger den rå till korna, vilka också tycker om potatis, man skär då potatisarna mitt itu för att de inte skall fastna i kornas strupar.

Potatis förvaras under vintern i frostfri jordkällare, får man så stor skörd att den inte får plats i källaren gör man en ”stuka”. I ett hörn av potatisåkern jämnar man till marken, lägger där upp en volmliknande hög potatis, som täcks med ett tjockt lager halm, varefter man skottar jord över alltsammans, tjockt med jord så poröst som möjligt. I stukan klarar potatisen frosten, i varje fall under en normal vinter, blir det extremt kallt under lång tid kan man misslyckas, men snön, som täcker stukan, isolerar ju också mot kölden.

Efter en veckas intensivt arbete i potatisåkern, där många armar varit engagerade, är man klar med skörden, all potatis är lagd i källare eller i ”stuka”. Under plockningen har man varit noga med att få rätt på alla potatisar, särskilt barnen uppmanas att ”riva ordentligt i balkarna”, för att inga potatisar skall bli kvar. Men hur noga man än är finns det alltid något kvar och därför harvas åkern en gång efter plockningen och då visar det sig att en hel del potatis dolt sig i jorden. Det här ”efterplocket” ger ofta en hel säck.

De flesta muskötorpare säljer potatis till Stockholm, till saluhallar och torg. Men partipriset är lågt på hösten, har man möjlighet att förvara potatisen till våren och sälja då i stället fär man dubbelt så mycket betalt, vilket under den här tiden betyder sex öre om hösten per kilo mot elva, tolv öre om våren.

Ett annat sätt att få bättre betalt är att sälja till privatpersoner. De flesta familjer i Stockholm bor i gamla hyreshus med tillgång till källare liknande en jordkällare på landet, det vill säga en källare som under vintern håller en temperatur strax över fryspunkten, det får ju inte vara för varmt i källaren så att potatisen gror. Många av dessa familjer köper sitt vinterbehov av potatis om hösten och vaxholmsbåten har på sina turer från Muskö in till Stockholm mängder av potatissäckar ombord, alla försedda med adresser till privata mottagare.

I alla stugor kokas den nyupptagna potatisen till middagsmålet, som sovel har man salt sill, som man köper i tio-kilosburkar från någon av saluhallarna i Stockholm. Sill finns också att köpa i handelsbon på Muskö, men där mest i lös vikt, sill som plockas ur en stor tunna placerad i ett hörn av affären. Den här saltsillen är stor Islandssill, två, tre sillar per kilo, fet och fin. Den finns i flera olika kvaliteter, extra prima, prima, klass 1 och så vidare. Och sill åter man varje dag, kokt eller stekt, men allra helst ”spicken”, som är rätta ordet för rå, salt sill.

Under en tid på hösten är sill den stående middagsrätten i alla stugor, man äter så man blir less på sill, särskilt barnen börjar längta efter annan mat, då får mor i stugan grädda pannkakor åt dem.

Under de här årtiondena är salt sill av de här slaget vardagsmat. ”Spicken sill och potatis” fattigmans kost, men säkert mat med högt näringsvärde och framförallt, det är billig mat.

I dag, år 1985, är sill av samma kvalitet en svåråtkomlig lyxvara, om den alls går att få fatt på och som kostar dyra pengar.

Rovor och foderkålrötter

De stora herrgårdarna med sina stora kreatursbesättningar har alltid stora odlingar av rovor och foderkålrötter, det är också ganska vanligt att torparna har ett rovland men givetvis ett mindre sådant. De här ”foderbetorna” blir mycket stora och ger mer i vikt per tunnland än någon annan gröda.

De används som kraftfoder åt korna, rovorna eller foderkålrötterna skärs i skivor med en stor skärmaskin, som dras för hand. Korna äter begärligt av detta foder, som är betydelsefullt för mjölkproduktionen.

Foderbetorna tas upp sist på hösten och förvaras nästan uteslutande i ”stuka”. Herrgårdarnas stukor är jättestora och avlånga och ser ut som gråa forntidshus, där de ligger på åkrarna, torparnas stukor små och runda.

Då och då på vintern ställer man en stor låda på släden, kör ut till stukan och öppnar i ena ändan, plockar ut rovor och fyller lådan och kör hem till ladugården. Efter varje gång man hämtat rovor måste man givetvis noga täppa till öppningen, man gjort i stukan.

(fortsättning i nästa nummer)


Bli medlem!

Stöd Muskö Hembygdsförening genom att bli medlem.

Som medlem får du MUSKÖBLADET hem i din brevlåda.

Läs mer här!


Ur Musköbladet nr 1, 2017

Haninges tre församlingar slås ihop till ett pastorat 2018

Den första kontakten mot en sammanslagning togs då Dalarö-Ornö-Utö församling bjöd Västerhaninge-Muskö och Österhaninge församlingar till samtal under 2014.

I naturen… från min horisont.

Oktober- november-december 2016.

Båtstölder

Båtstölderna i Haninge ökade i oktober. Totalt anmäldes 12 stölder.

Ett 75-årsminne

Det var en onsdag, en dag med vackert väder, det var på förmiddagen, då luften plötsligt slets sönder av en fruktansvärd explosion.