Lampornas namn från vänster: fenixlykta, karbidlykta, bordslampa, karbidlykta, fotogenlampa av standardtyp.

Mycket har väl skrivits om livet på torp och småbruk runt om i vårt land, varför följande skildring av många kanske anses överflödig.
Men som en beskrivning av skärgårdsbons ofta särpräglade liv på isolerade öar, som något av en amfibie levande både på land och på vatten, sökande sin näring både ur åkern och ur sjön och som en dokumentation av förfädernas strävsamma liv på ett skärgårdstorp, kan den ändå ha sitt berättigande.

Muskö 1990 Erik Eriksson

Vinter

Fotogenlampor

December, få ljusa timmar för utearbete, fotogenlyktan måste hängas upp i ladugården och stall både morgon och kväll, på logen till och med mitt på dagen när man rensar den säd man har kvar att rensa.

På sädesmagasin och vedbod hänger man upp lyktan i taket så att man ser att arbeta. Lyktan tar man med att lysa sig med på vägen när man går bort i något ärende. I kök och kammare brinner fotogenlamporna många av dygnets timmar.

I kökstaket hänger en lampa av standardtyp, som finns i alla stugor på Muskö. Lampan är försedd med en stor, vid skärm, på undersidan vitmålad, som reflekterar ljuset och riktar det nedåt köksbordet, människornas samlingsplats om kvällarna. Lampan i kammaren är elegantare och finare och finns i många olika modeller och fasoner men alltid med en vacker kupa, vit eller med blommönster i färg, ofta är lampan prydd med kläppar av metall eller med små glasprismor. En bordslampa finns också i de flesta hem, även den ofta elegant utformad.

Ovanför lampornas oljehus sitter hållaren för lampveken och lampglaset, som har en utbuktning längst ner i den ände av glaset, som träs ned i hållaren. Diametern på denna utbuktning bestämmer lampornas lyskraft, ju större diameter ju bättre lyser lampan.

Diametern mäts inte i millimeter utan i ett mått, som kallas ”linjer”. Det finns 8-10-12-14 och upp till 20-linjersglas att köpa i handeln.

Fotogenlyktor, så kallade ”Fenixlyktor”, har man ett flertal av i varje hushåll. Fyrkantiga plåtlyktor förekommer också, där fyra sidor är av glas och där en av sidorna går att öppna så att man kan sätta fast ett stearinljus i en hållare på lyktans botten. I en sådan lykta är ljuset skyddat mot drag, men lyktans lyskraft är förstås långt sämre än en fotogenlyktas.

”Fenixlyktan” finns också i en dyrare modell, så konstruerad att den är ”stormsäker”, det vill säga lågan kan inte blåsa ut även om vinden är hård, lyktan kallas också helt följdriktigt ”stormlykta”.

Lyktor av olika slag och attiraljer till lyktor är en stor artikel i Muskö handelsbod.
Mycken tid går åt till att sköta lampor och lyktor, varje dag före mörkrets inbrott skall fotogen fyllas på, lampvekar putsas, lampglas göras rena, vilket sista bestyr sker med hjälp av en speciell lampborste.

Att lura skymning

En mörk dag med ruskväder tar man in trasiga nät, hänger dem över bindtyvan, ett nät åt varje sida så att två personer kan sitta och laga nät med sina nätnålar och byggknivar.

Förutom det dagliga knoget med djuren sysslar kvinnorna med att nysta garn och att sticka strumpor och vantar.
Frampå eftermiddagen när det blir för mörkt att se att arbeta, lägger man undan verktygen men man tänder inte genast lampan, alla går och lägger sig, tar en stunds siesta. Efter någon timme vaknar oftast gamla farmor först, hon stiger upp och tänder lampan under det att hon mumlar: ”Å va de e skönt att ha en rikti fotogenlampa, de e annat än dom där kristidlamperna!” Vad hon syftar på är första världskrigets karbidlampor, dessa monster till lampor i vilka karbid och vatten alstrade en gas, som när den brann visserligen lyste bra men med ett fräsande ljud och när man skulle göra ren lampan och fylla på ny karbid och nytt vatten måste man ta ut den på backen för att undvika den skarpa lukten med åtföljande hostattacker, karbidlampan var rent av hälsovådlig.

Denna lampa användes för övrigt även under andra världskriget på de platser i landet, där man saknade elektrisk ström, stora delar av skärgården var just sådana områden.

När farmor tänt lampan väcker hon de andra i stugan och arbetet fortsätter. Den här vilostunden kallas naturligtvis inte siesta, i skärgården kallas den ”att lura skymning”.

(fortsättning i nästa nummer)


Bli medlem!

Stöd Muskö Hembygdsförening genom att bli medlem.

Som medlem får du MUSKÖBLADET hem i din brevlåda.

Läs mer här!


Ur Musköbladet nr 4, 2017

Musköbladet 2017 Nr 4

Muskökören i Berlin

Vid månadsskiftet sep/okt var Muskökören på inspirationresa till Berlin över en långhelg.

Livet på ett Muskötorp 1920-1930-talet – Del 23

December, få ljusa timmar för utearbete, fotogenlyktan måste hängas upp i ladugården och stall både morgon och kväll, på logen till och med mitt på dagen när man rensar den säd man har kvar att rensa.

Brand på Grytholmen

Lördagen den 29 juli började det brinna i skogen på Grytholmen på udden närmast den så kallade inre svepen.

Studiebesök på Kapellön

Södra skärgårdens intresseförening besökte Grytholmen och Kapellön den 23 september.