Två kvinnor med hörlurar lyssnar på en kristallradio medan ett barn tittar på.

Mycket har väl skrivits om livet på torp och småbruk runt om i vårt land, varför följande skildring av många kanske anses överflödig.
Men som en beskrivning av skärgårdsbons ofta särpräglade liv på isolerade öar, som något av en amfibie levande både på land och på vatten, sökande sin näring både ur åkern och ur sjön och som en dokumentation av förfädernas strävsamma liv på ett skärgårdstorp, kan den ändå ha sitt berättigande.
Muskö 1990 Erik Eriksson

Vinter

Radion

Svensk kristallmottagare
av märke Radiola och tillverkat av Svenska Radioaktiebolaget 1925. Instrumentet överst på mottagaren är detektorn med sin tunna metalltråd mot kristallen. Foto: Holger Ellgaard

Redan på 1920-talet dyker de första radioapparaterna upp på Muskö, enkla små ”kristallmottagare” med hörlurar. Den första apparaten med högtalare kom inte förrän fram emot 1930.

Till den stuga, där man har en sådan apparat, strömmar folk om lördagskvällarna när ”Spelmanspojkarna” från Östersund spelar gammal dansmusik.

Ägaren till apparaten verkar inte alls förargad över att han får så många objudna gäster, han är tvärtom stolt över att han kan bjuda på så fin underhållning från sin högtalare, det är han ensam om på ön.

Julfirande

Kolmörka december går mot jul, den 9 på Anna-dagen läggs den torra lutfisken i blöt av dem, som äter lutfisk, de flesta vill ha kokt gädda på julbordet och stora ansträngningar läggs ned på att skaffa denna ”julgädda”, vilket inte alltid är så lätt i december då vikarna ofta är belagda med blåis, som inte alls är gångbar men inte heller är möjlig att ro i.

Man får ta ett par nät över axeln och bege sig till någon granne, som bor mera ”utsligt”, det vill säga längre ut vid någon stor fjärd, där isen ännu inte lagt, låna båt av grannen och ta gäddan på nät, julgädda skall man ha till varje pris.

Luciadagen går obemärkt förbi, Lucia firas inte på Muskö, men i tidningarna ser man bilder från ett ståtligt Luciatåg på Kungsgatan i Stockholm.

Julaftons morgon tas granen in i stugan, granris läggs vid trappan och ett par enbuskar ställs upp vid förstukvisten, de havrekärvar man sparade vid tröskningen sätts upp åt småfåglarna.

I köket kokas och steks, något frossande i mat och dryck förekommer väl knappast, men litet extra har man alltid, man skall känna att det är helg.
Julen är ju först och främst en familjehögtid, men tittar en granne in i något ärende på julaftonen bjuds han alltid på något, om inget annat så på en pepparkaka, ingen får ”gå ut med julen”.

En skål med julgröt ställs in på logen, till tomten, som tack för att han under året skyddat gården mot allt ont. På juldagsmorgonen är skålen alltid tom, tomten har ätit upp gröten tror gamla farmor. Men vanvördiga ungdomar säger att råttorna varit framme.

Djuren får också litet extra mat på julaftonen, litet mera gröpe än vanligt, några knäckebrödskakor delas också ut till häst och kor.

Juldagen är en stilla dag, efter besöket i julottan håller alla sig hemma, den som bryter mot den regeln kallas ”julsugga”, på annandagen däremot är det fritt fram att göra besök, då blir det en livlig trafik mellan stugorna och på kvällen dansar ungdomen på ”Strykvinden” vid Arbottna eller i ”Stora Saln´” vid Ludvigsberg.

Några ungdomar har tillverkat en julbock, en stomme av trä som klätts med halm och gjorts så konstnärligt riktig som möjligt och i storlek som en levande bock. På natten mellan annandagen och tredjedagen kånkar ungdomarna iväg med sin bock och i skydd av mörkret smyger de fram till någon stuga och ställer upp bocken så nära huset som möjligt.

När far i huset nästa morgon med fotogenlyktan i handen är på väg till ladugården snubblar han över bocken i mörkret, han vänder om och ropar inåt stugan: ”Nu e bocken här!”.

Då åligger det ungdomarna på torpet att föra bocken vidare och en lämplig natt bär de iväg med den till nästa stuga. Så vandrar bocken runt ön, att underlåta att flytta den vidare anses föra olycka med sig.

När bocken frampå vårkanten hamnar på det sista torpet, när den besökt alla stugor och det inte finns någonstans att flytta den, får den stanna, den är för övrigt nu så luggsliten att den inte är värd mer än att kastas på sophögen och brännas upp. Men ungdomarnas uppgift på det sista torpet blir att nästa jul göra en ny julbock och starta rundvandringen på nytt.

Den aldrig upphörande skötseln av djuren, litet vedhuggning uppblandat med ett och annat julkalas, helgdagar och mellandagar löper raskt undan, trettonhelgen är över och den grå vardagen börjar åter, en oändlig rad av kalla vinterdagar med arbete i skog och på sjöns is. Men om söndagarna lever julen kvar hela vintern, julgransplundringarna, som varar ända till påsk.

(fortsättning i nästa nummer)


Bli medlem!

Stöd Muskö Hembygdsförening genom att bli medlem.

Som medlem får du MUSKÖBLADET hem i din brevlåda.

Läs mer här!


Ur Musköbladet nr 2, 2018

Musköbladet 2018 Nr 2

Det händer på Muskö sommaren 2018

Kalender över allt som händer på Muskö sommaren 2018.

Hundfest i fyra dagar på Drömgårdens marker

Den första veckan i augusti, närmare bestämt 2-5/8, kommer Muskö få besök av flera hundra hundar av rasen Nova Scotia Duck Tolling Retriever, i folkmun kallad ”tollare”.

Med blicken riktad mot en rättvisare värld

Daniel Andersson är 20 år och har många framtidsplaner och drömmar. Han har en ungdomstjänst i Svenska kyrkan i Haninge och engagerar sig i olika volontäruppdrag i Svenska kyrkans internationella arbete.

I naturen… från min horisont.

I naturen… från min horisont. Vintern 2018

Ett gammalt fotografi – Älvsnabben

Bilden finns i Westerins ”Västerhaninge och Muskö socknar” utgiven 1897. Det innebär att det är ett av de äldsta foton som finns med Muskömotiv.

Drömgården utför markarbeten

Under hösten och vintern har restaureringen av Ytteräng färdigställts.