I naturen… …från min horisont.

Högsommar-begynnande höst 2019

Trastarna och sidensvansarna har inte kommit ännu, men när de kommer finns osedvanligt gott om rönnbär, som verkligen har gått till denna sommar. Gått till har troligen även mesarnas häckning. De väsnas i de ännu mestadels gröna trädkronorna. Där finns förmodligen gott om spindlar, insekter och frön. I vasskanterna syns och hörs gräsänderna kvacka, men gässen som hade talrikt med ungar och gjorde stort väsen av sig tidigare, de har dragit.

Tidigare, t.o.m. 1930-talet, var det vanligt att familjer hade gris. Jag minns ingen sådan, men mina föräldrar hade, men jag minns bara att det fanns bodar där det fanns svinhus, vedbod och dass. Men den sista grisen var nog uppäten när jag gjorde entré. Idag har vi gris, vare sig vi vill eller ej. Jag menar vildsvin som utsträckt sina marker även till mina trakter. Vi ser dem inte, men vi ser spåren efter deras aktiviteter.

Aktiva denna sommar har även bävrarna varit. Särskilt har de gillat rönnar, men när dessa börjat ta slut har de ägnat sig åt strandnära körsbärsträd och dito buskar. Förmodligen gott.

En annan som gillade körsbär, nu de nedfallna, övermogna bären, var nog den räv som länge uppehöll sig under ett körsbärsträd hemma en dag i slutet av juli.

Och visst var det gott med hallon. Det blev ganska gott om dem ett tag i juli-augusti i varje fall i lite fuktigare lägen.

Som vanligt blev det mera fågeltyst fram i augusti. Plötsligt var tärnorna borta ur sommarens ljudkuliss kring viken på väg till kusterna kring Sydafrika. Tornseglarnas skrin, ganska sällsynt här numera, hördes inte längre, och alla sångarna ägnade sig bara åt att äta och att avge mer diskreta lock- och kontaktläten innan de blev del av den stora höstflyttningen. Bara några uthålliga ringduvor tutade på i de höga bokarna. Och lufthavet jamade ormvråkarna, även de på flytt, i varje fall de flesta.

Nere på marken frodades Karl-Johan. Det blev ett riktigt bra år för denna goda svamp. Det började redan i augusti men fortsätter ännu. Svalare väder väntas, så Karl-Johan-säsongen går mot sitt slut.

Ekorrarna hade stora skäl att vara missnöjda med förra årets skörd av valnötter och även av hasselnötter, men i år är tillgången bättre. Just nu spricker valnötternas köttiga ytterhöljen upp och frigör nötterna. Det gillar vi, och ekorrarna också. Först till kvarn!

Ett par knölsvanar med tre ungar har uppehållit sig i viken större delen av sommaren. Det har hört till vanligheten de flesta år ända sedan 1950-talet, utom när ägg och ungar rövats av rävar, minkar, trutar, kråkfåglar m.fl. som har ägg och ungfåglar på sin matsedel. Nog var det högljudda revirstrider mellan flera svanar tidigt i våras. Någon avgick med segern, men jag vet inte var den slutliga boplatsen blev. En fågel som lyst med sin frånvaro ett tag i mina trakter är fasanen, som nu har börjat synas igen. Om det beror på lyckad häckning någonstans eller på spridning från andra ställen som hela tiden haft fasaner vet jag inte. Denna mest marklevande hönsfågel lever ett hårt liv i våra trakter och varierar nog mycket i antal från år till år.

Mindre marklevande är fjärilarna utom under larv- och puppstadierna. Vi minns invasionen av tistelfjärilar i början av sommaren. Under sensommaren har ganska många amiraler och sorgmantlar flugit bland våra blommor. Granna fjärilar, men dominerande i kraft av sitt antal var den stora mängd vita fjärilar som rört sig i luftrummet under eftersommaren. Kålfjärilar, rapsfjärilar m.fl. Det finns flera snarlika arter, som kan vara svåra att särskilja om de inte sitter still. Och det gör de inte. De rör sig, ibland mellan blommor, men också transportsträckor. Man kan uppleva det i skärgården och även ute till havs dagar med lätt vind. Det finns alltid fjärilar i luften, inte många samtidigt, men de tar hjälp av den svaga vinden. De flyttar alltså också, kortare eller längre sträckor.

Vid Hammarviken i skiftet september-oktober. Bengt B.

Bli medlem!

Stöd Muskö Hembygdsförening genom att bli medlem.

Som medlem får du MUSKÖBLADET hem i din brevlåda.

Läs mer här!

Ur Musköbladet nr 4, 2019