I naturen…

…från min horisont.

Oktober-december 2020

Nobelpriset i fysik 2020 belönade forskningen kring svarta hål, ett begrepp i rymdfysiken som ligger ljusår från Musköbladets horisont. Ibland undrar man om det åtminstone inte var ett grått hål eller i varje fall en grå filt som hade sänkt sig över våra trakter denna senhöst.

Och mörkt var det så att utebelysningar med sensorlampor lyste långt in på förmiddagen och tändes tidigt på eftermiddagen. Och tyst var det också. Jag tänker på flygbullret, dels Gotlandsflyget, dels flyget till och från mera avlägsna destinationer. Allt har glesats ut, avtagit på grund av virusläget i världen.

Alltnog, koltrastarna som lyst med sin frånvaro sedan häckningen var avklarad strax efter midsommar hade nu återvänt. De höll på med att vända på mossan och rota bland fallna höstlöv på trastars vis efter maskar, insekter m.m. som döljer sig där.

Däremot uteblev förra årets invasion av björktrastar. De måste ha vetat att rönnarna i mitt närområde var tomma på bär. Bättre lycka någon annanstans.

En dag satt jag på trappan hemma och och hörde plötsligt en hund komma skällande allt närmare, en älg kom i full fart och hunden efter. De passerade snabbt och det blev tyst. Hunden gav nog upp den lilla privata älgjakten. Några älgar brukar uppehålla sig i området när äppeltillgången är god. Det var den, men kvalitén var dålig. Mycket frukt var angripen av äppelvecklare och rönnbärsmal i år. Däremot var valnötsskörden bra både till mängd och kvalité, vilket gjorde både oss och ekorrarna glada.

En fasanhöna med tre tuppar i släptåg har av och till synts vid våran fågelmatplats under hösten. En gång kastade vi några nävar frö åt dem, och då betedde de sig som tamhöns. De måste vara vana att matas av män-niskor. Kul att se att de finns i trakten från att inte ha varit synliga på ett bra tag.

Några som brukar synas på senhösten är storskrak och vigg rastande på genomresa från isläggning i norr till öppet vatten i söder. Så var det i år också, men de stora flockarna på tusentals fåglar har jag inte sett just här vid Hammarviken. Som mest ett hundratal vigg.

En del av kattugglornas vårkonsert har blivit tidigarelagd? Från mitten av december fram emot Jul hördes de, ibland tre samtidigt i olika riktningar. Nu får skogsmusen jag såg passa sig. Plötsligt lösgjorde den sig från en tuva, sprang snabbt fram och hämtade ett frö under fröautomaten och lika snabbt tillbaka under sin grästuva. Kanske blir det både gnagarår och uggleår 2021. Vi får se.

Vid Hammarviken vid nyår. Bengt B

Bli medlem!

Stöd Muskö Hembygdsförening genom att bli medlem.

Genom ditt medlemskap stödjer du vården av Muskös kulturarv.

Som medlem får du under året fyra nummer av vår tidning Musköbladet där vi presenterar det som händer i vår socken i nutid och uppsatser om bygdens historia.

Läs mer!

Ur Musköbladet nr 1, 2021