Detta är Tor Hellströms krönika över Björn­holmen, som ti­di­ga­re tryckts i Muskö­bladet.

Jag fick under sommaren 2003 låna en uppsättning av krönikan av Sture Hell­ström, som tyckte att jag frågade så mycket om Björnholmen. Min fru (Madeleine) och jag, som är nykomlingar på Björn­holm­en sedan drygt tre år, fick en inblick i den miljö som vi nu bebor på fritiden, en inblick som gav oss en stark känsla för det vi ser runt Mellan­gården (eller Västergården 2, som det en gång hette). Vi som­mar­bor bara några hundra meter från Markus husgrund.

Efter att ha läst denna lärda och färgrika krönika, tog jag kontakt med Jan Karlsson på Musköbladet och erbjöd mig att hjälpa till med digitaliseringen av materialet, d.v.s. att få tillbaka texten i en form som är bearbetningsbar i dator. Eftersom krönikan inte fanns kvar i sådan digital utgåva, har jag gjort ett försök att få text och bild i en form som gör det möjligt att presentera krönikan på and­ra sätt, t.ex. som en särskrift eller som del av en hemsida på Internet.

Som stöd i mitt arbete har jag naturligtvis haft Madeleine samt min gode vän Hans Laestadius, vars släkt­forskarerfarenhet har varit till stor hjälp när vi diskuterat arbetets uppläggning. Hans är ock­så fascin­erad av krönikan, men kanske mer ur sin profession som släkt­forskare – han anser att detta är ett skolexempel på hur denna typ av dokument ska utformas.

För att få en bas för fortsatt korrekturarbete av krönikan har tillvägagångssättet varit följande:

De 20 avsnitt, som fanns tryckta i Musköbladet, har skannats in i datorn, dels som bilder (foto­grafier) och dels som text (s.k. OCR-tolkning, Optical Character Recognition, un­ge­fär ”teckentolkning” på svenska). Som skanner har använts en enkel utrustning (Lex­mark 83).
Man kan kanske tycka att en ren fotografisk avbildning skulle kunna räcka; man får ju texten precis som den en gång trycktes. Men en sådan avbildning ger inget utrymme för redigering eller annan textbehand­ling; den blir statisk och utan liv. Alternativet till OCR-läsningen hade i detta fall varit att skriva om allt, bokstav för bokstav – ett mycket tyngre arbete.

Texten har sedan ”råbehandlats” avsnitt för avsnitt i OpenOffice under SUSE Linux, viss bearbetning har också skett i Word i Microsoftmiljö (miljöerna har växlat några gånger). En del bilder har fått hämtas ur det bildskannade materialet, de har då ”klippts” ut ur de avfotograferade sidorna; vid teckentolkningen har nämligen vissa bilder för­vansk­ats (pro­grammet har där försökt läsa bilderna som text).

En del bilder har i efterhand kunnat lästs in från bättre underlag än de tryckta tid­nings­sidorna. Några av de större kartorna/bilderna har lämnats till professionell inläsning (Arkitektkopia); de mindre har skannats av den egna utrustningen.

Det kan kvarstå en del arbete innan slutprodukten blir godtagbar, det finns troligtvis en del småfel kvar – jag tar tacksamt emot alla rättelser.

Vissa saker har dock klarats av förvånansvärt bra, t.ex. har gammalsvenskan i spärrad stil oftast bli­vit rätt tolkad, bilderna har ofta hamnat korrekt, etc.

En del textuella ingrepp har fått göras, främst vad gäller grafik i tabeller och annat, men i övrigt har inga avsiktliga ändringar av ursprungstexten gjorts. Om sådana har skett, är det av misstag och ska korrigeras.

Lidingö och Björnholmen

Torkel Danielsson, september/oktober 2006
torkel.danielsson@telia.com

Materialet har funnits på hemsidan bjornholmen.se tidigare och nu, oktober/november 2020, lägger vi ut det på muskobladet.se

Muskö Hembygdsförening

INLEDNING

Föreliggande berättelse om ön Björnholmen bygger till väsentliga delar på uppgifter som häm­tats ur våra offentliga arkiv, men kan om man så vill ock­så ses som exempel på vad man med lite tid och tåla­mod på detta sätt kan leta fram.

Mycket har hämtats från domstolsprotokoll, berättelsen har kanske däri­gen­om fått en viss slag­sida, men å andra sidan är dessa protokoll relativt lättill­gängliga och där omtalas sedan län­ge bortglömda hän­delser. Vissa delar kom­mer dock från muntliga traditioner.

En av dessa, egentligen ursprunget till alltsammans, berättades i min barn­dom av fru Anna Lars­son på V. Vitsgarn. Hon var född och uppvuxen på Björnholmen, och enligt henne skulle där i gamla tider ha bott någon som hette Lättström, och före honom några gamla fröknar från Härin­ge.

Vetgirigheten vaknade, var detta allt man visste, och var det sant. Det visar sig att Lättström ha­de bott där, de gamla damerna också, alla var dock inte fröknar och veterligen ingen från Härin­ge. Men arkiven kan lämna fler upp­gifter än så.

Personuppgifterna från äldre tider är dock mycket knapphändiga. Kyrkböcker började föras i slutet av 1600-talet, grundat på riksdagsbeslut 1686, äldst är födelse- och dödböckerna. Noteringarna är knapp­händiga, sammanhang och släktförhållanden osäkra och svåra att få fram. För år 1694 finns t ex anteck­nat ”oächta Samuel”, född och död på Björnholmen detta år. Vem var han, vilka var hans föräl­drar? Vi få aldrig veta. Människor bli som skuggor i ett av­lägset förflutet.