GÖKOTTEVANDRING DEN 29 MAJ.
Sandells Livs
Många tomtområden med fritidshus på norra Muskö innebar att behovet av kioskvaror och dagligvaror blev stort.
År 1953 öppnade Adele Sandell en kiosk vid Herrstugan. Kiosken byggdes sedan ut i två etapper 1957 och 1967 och blev Lanthandel. Butiken fick smeknamnet ”Dojan”.
Efter Adeles bortgång 1974 tog sonen Sune 22 år över verksamheten. Tillsammans med sin fru Tina byggdes affären till 1977. Kiosken togs bort vid en renovering 1989.
Från 1995 är Sandells Livs öppet året runt. Numera är Sune och Tina ett begepp på Muskö och mycket uppskattade för den service de tillhandahåller inom dagligvaruhandeln.
Ur Musköbladet nr 2, 2023
Adele Sandell vid sin affär ”Dojan” 1957
Muskös mesta tomtmäklare
Hans namn var Gustaf Algård och han titulerade sig konsul och grosshandlare. Han var född 1892 i Maria Magdalenas församling på Söder i Stockholm han avled 1967.
Han var gift med Ella Bäckström och 1919 fick de sonen Gösta som föddes i Argentina.
Gustaf Algård var en mångsysslare. Som konsul representerade han Sverige i Mexiko och Argentina.
I början av 1930-talet var han grosshandlare med bland annat företaget ”Allpäls” som tillverkade pälsartiklar.
Att stycka och sälja tomter runt om i Stockholms skärgård var huvudsysslan från 1940-talet och framåt.
Han ägde flera fartyg som gick i reguljär trafik till Muskö mellan 1939 och 1947.
Gustaf Algård har donerat både föremål och fotografier från Argentina och Mexiko till Etnografiska museet i Stockholm och Världskulturmuseet i Göteborg.
Det finns en korrespondens med Evert Taube från 1944 i Evert Taubes arkiv. Korrespondensen kan man anta handlade om Argentina. Taube hade även han ett nära förhållande till detta land.
Gustaf Algård medverkade också i en journalfilm från SF 1946 med titeln ”Argentinsk asado på Stallmästargården”.
Strax före sin död ägde han stora delar av Furusund i Roslagen. 1966 donerade han all mark som inte var tomtmark, och även bryggor, brunnar och några mindre hus, till Furusunds samfällighetsförening, vilken fortfarande äger marken.
Gustaf Algård är begravd på Norra begravningsplatsen i Solna.
Johan Klefbom, Ur Musköbladet Nr 1 2022
Gustaf Algård – Muskös mesta tomtmäklare
Tomtförsäljning och reguljär båttrafik
Gustaf Algård (1892-1967). Hans bidrag till Muskös historia handlar om tomtförsäljning och reguljär båttrafik.
Från slutet av 1930-talet fram till 1950-talet köpte han upp mark på ön och styckade upp fritidstomter.
Många mindre jordbruksfastigheter omvandlades till fritidsområden och den gamla jordbruksbygden ersattes av fritidshusbebyggelse.
Idag finns det cirka 1.500 fritidshus på Muskö. Av dessa fastigheter har Gustaf Algård förmodligen sålt 1.000.
När Waxholmsbolaget upphörde med sin trafik till Muskö 1937 måste den ersättas. Gustaf Algård behövde för sin mäklarverksamhet båttrafik för att hans tomtspekulanter skulle kunna komma ut till Muskö. Han köpte ett passagerarfartyg för sina egna behov vilket utvecklades till att han även tog över den reguljära båttrafiken till Muskö mellan 1939 och 1947.
J.K, Ur Musköbladet Nr 1 2022,
AB Hem på Landet – Bolaget som styckade upp Ludvigsbergs fideikommiss
När man här på ön pratar om tomtstyckningar och fastigheter som bildats av Ludvigsbergs mark mellan cirka 1918 och 1928 talas det om ”AB Hem på Landet”. Vad var det för bolag som genomförde denna omvandling?
AB Hem på Landet bildades vid sekelskiftet ur den 1889 startade föreningen Egna Hem, med ett ideellt syfte att åstadkomma bättre bostäder för främst arbetare i Stockholm.
När man köpte Ludvigsberg innebar det i första hand att mark skulle styckas upp till småbrukarhem.
AB Hem på Landets tomtförsäljning sammanföll också med den statliga jordförmedlingsfond som inrättades 1917. Fonden gav förmånliga lån till mindre bemedlade som ville köpa och driva ett småbruk. Det var ett steg i en satsning för att motverka emigrationen till Amerika. Sverige var vid denna tidsperiod något av ett u-land.
Trots goda ekonomiska förutsättningar hade driften av Ludvigsbergs fideikommiss misskötts och från 1879 hade det varit utarrenderat.
Ludvigsbergs grenen av familjen Levin bosatte sig på Rumme gård och 1917 såldes egendomen till grosshandlaren Axel Öberg som året efter sålde till AB Hem på Landet.
Under cirka tio år såldes nära 70 lägenheter sammanlagt cirka 1000 hektar.
Torpen såldes i första hand till sina tidigare brukare, som med statliga egnahemslån blev självständiga småbrukare, i många fall med fiske som binäring.
Delar av utgårdarna styckades till nya fastigheter och mark olämplig för jordbruk styckades till fritidstomter. Arbetet med avstyckningarna leddes av direktören Josef Börge.
Herrgårdens egna jordbruksmark utarrenderades från cirka 1930 fram till 1936 då den överläts till Statens jordbruksnämnd som delade upp den till sju självständiga hemman. Skarpa, Bredäng, Björkdal, Söderäng, Valinge, Brokeludd och Nygårdsbacke.
Herrgården med tillhörande park hade undantagits vid överlåtelsen och såldes separat.
J.K, Ur Musköbladet Nr 3 2022
Arne Karlsson slipar sågklingan
Norrtorp
På norra delen av Muskö vid det gamla torpstället Norrtorp ligger Muskö såg och byggnadsvaror AB.
Muskösågen är idag en av de fåtaliga småindustrier som finns på ön. Företaget leds av Arne Karlsson (f. 1913) tillsammans med sonen Ingemar.
HISTORIK
Företaget grundades i början av 50-talet av Ame Karlsson. Han hade då köpt torpstället Norrtorp.
Tidigare hade han försörjt sig som fiskare, men inkomstema från fisket blev i början av 50-talet så dåliga att det gällde att skaffa sig försörjning på annat sätt.
Ame Karlsson hade som grabb arbetat på ett sågverk och då skaffat sig en viss erfarenhet på detta område. Detta var en av orsakema till att han beslöt sig för att börja såga virke på Muskö.
En begagnad klingsåg som drevs med en råoljemotor, inköptes och så satte man igång.
Till en början köptes virke på rot och man sågade för eget bruk. Men även en del s.k. ”lönsågning” utfördes dvs. folk kom med egna stockar för att få dessa uppsågade.
De två första åren bedrevs arbetet under bar himmel. Sedan slumpade det sig så att det gamla såghuset vid Arbottna skulle rivas. Det köptes då av Arne Karlsson som monterade ned huset och flyttade det till Norrtorp.
Vid denna tid pågick fortfarande utbyggnaden ar fritidshusområdena. Den hade startat i början av 40-talet med Gullboda och Muskö Havsbad. Nu fortsatte det med Sund, Torpa Skog, Canada, Hyttan m.fl.
Detta bidrog naturligtvis till att verksamheten på sågen ökade.
Men aven ”lönsågning” till bl.a. Arbottna, Ollssönerna och Båtbyggarna på ön gav ökad sysselsättning.
Ar 1956 inköptes en maskinhyvel och då kunde man aven erbjuda färdighyvlat virke.
År 1964 investerades i en ny klingsåg samt en torrklyv. Med torrklyven kunde man nu forädla även torrt virke.
En ny maskinhyvel installerades så sent som 1982.
På Muskösågen finns förutom träbearbetningsmaskinerna även en gaffeltruck, en lastbil och en skogstraktor. Som transportbåt tjanstgör Arne Karlssons gamla fiskebåt.
FRAMTIDEN
Framtidsutsiktema för Muskösågen bedoms som mycket goda. Nar det gäller sågverket så har man inte någon brist på råvara. Fortfarande köps en del virke på rot och ännu förekommer ”lönsågning”.
Utvecklingen går dock mot att man köper råsågat virke som sedan förädlas vidare.
Som en parantes kan nämnas att när det gäller sågning av s.k. ”tomtvirke” har det i alla tider varit problem med spik som ofta finns i detta. Numera använder man metalldetektor på stockama innan de sågas och undviker därmed onödiga stopp orsakade av spikar eller andra metallföremål.
Muskö såg och byggnadsvaror AB kan idag erbjuda fullt standardsortiment på byggnadsvaror. Som egna specialiteter har man bl.a. en ”friggebod” i byggsats samt bjälkar till stenkistor för bryggor.
Man levererar bl.a. material till landstingets anläggningar på Utö, liksom till många andra skärgårdsöar med egen båt.
Men vanligtvis sker leveransema med lastbil till en kundkrets som finns i stora delar av Södertörn.
Ur Musköbladet Nr 3 1983
Hyttan
Som namnet antyder låg tidigare en hytta på platsen. Järnbruket var beläget mitt i vändplatsen för dagens SL-bussar.
Det anlades under medeltiden för att smälta järnmalm från Utö. Exakt under vilka år det var i bruk vet vi inte, det finns inga skriftliga belägg bevarade.
De historiska uppgifter som finns ger dock en viss vägledning. Man kan datera den äldsta järnmalmsbrytningen på Utö till 1100-talet.
För Muskös del finns ett ortnamnsbelägg från 1475 ”Hytta turpid”, Hytta torparom” vilket talar för att järnbruket fanns någon gång mellan åren 1100 och 1500.
När lades det ner?
I lantmäteriakterna från 1628 finns ingen information om någon hytta vilket talar för att den då sedan länge var ur bruk. Kanske upphörde verksamheten under 1500-talet?
Det anses troligt att hyttan på Muskö är den äldsta kända masugnen i hela Stockholms län.
Hyttbacken
Hur såg det ut ut på hyttbacken, dagens busshållplats, för 800 år sedan?
Malmen behandlades i en hytta/masugn. Det var en cirka 4 meter hög ugn murad av sten och omgiven av timrade väggar. Mellan sten och timmer fanns ett isolerande jordlager – en mulltimmershytta.
I toppen fyllde man på malm och träkol och i botten blåste man in luft. Genom det kraftiga draget uppnådde man en hög temperatur och järn erhölls ur malmen.
På Hasse Erikssons teckning ser man hur arbetare matar hyttan på toppen och nertill tappar man ur det glödheta järnet. Vattenhjulet drev blästern/bälgen som blåste in luft. Det fick sin kraft av bäcken mellan träsket och Maren.
Masugnsprocessen utfördes kontinuerligt dygnet runt och fortlöpte under flera månader med tappning av järnet några gånger varje dygn.
Maren var vid denna tid en havsvik och där fanns en kajanläggning som användes för båttransporterna av malm och järn i stora pråmar.
Hyttbacken idag
När man i dag besöker platsen kan man konstatera att hyttruinen förstörts genom vägbreddning och att en vändplan för bussar anlagts över fornlämningen.
Endast en antydan till förhöjning kan skönjas på platsen och en mängd mindre masugnsslagg som ligger längs bäcken.
Som biprodukt vid järnframställningen bildades slagg. Det vore intressant att veta vart all slagg tagit vägen? En del tycks ha sänkts i sjön. Man har nämligen fått slaggstycken i näten mellan Muskö och Bjurshagslandet.
Jan Karlsson, Ur Musköbladet Nr 1 2025












