1920-1930-talet
Del 9
Torghandel
Det är inte bara fisket, som skall skötas vid sidan av den pågående höbärgningen, många av torparna odlar också jordgubbar för försäljning. Att plantera bigarråträd med sina stora, gulröda bär och morellträd med de svartröda bären, förekommer i många av torpens trädgårdstäppor.
Jordgubbarna mognar samtidigt som slåttern pågår, bigarråer och morell ”träbär” som de med ett gemensamt namn kallas på Muskö – mognar när höet är torrt och klart att köra in. Två – tre dagar i veckan får någon eller några i familjen ägna sig åt jordgubbsplockning, medan de övriga arbetar med höet.
Under 1920-talet säljs bären nästan uteslutande på torget i Dalarö, där det sedan länge bor många sommargäster från Stockholm. De bor inte i små sommarstugor utan i stora villor, välsituerade människor med titlar och gott om pengar, en sommarsocitet, med andra ord goda kunder och avnämare av skärgårdsbornas produkter.
Jordgubbarna plockas i en-literskartonger, som placeras i specialgjorda lådor, ett lager kartonger på lådans botten, i lådans mitt ett nytt lager på en gallerliknande mellanbotten, jordgubbar är ömtåliga bär och måste packas försiktigt och omsorgsfullt för att klara transporten. Kartongerna köps i Enok Karlssons pappersaffär i Stockholm, en musköbo, som etablerat sig som affärsman i storstaden och har sin affär i passagen mellan Västerlånggatan och Stora Nygatan i Gamla stan. Kartongerna kommer ut med vaxholmsbåten, liksom allt annat som skall till Muskö.
Tidigt på morgonen lastas lådorna, som är prydligt målade i grönt och försedda med borrade hål i gavlarna för luftväxlingens skull och med torpets namn och hemort i vitt på sidorna, på fjädervagnen och det bär av till ångbåtsbryggan. En av de yngre kvinnorna i familjen åtar sig försäljningen och åtföljs alltid av någon av torpets barn som medhjälpare. Att få följa med till Dalarö är ungarnas förtjusning, de nästan slåss om att få vara med om en sådan spännande utflykt.
Framkomna till kajen i Dalarö lånar man en skottkärra och drar upp lådorna till torget, där en äldre kvinna tar emot och mot en mindre penning delar ut träbockar och plankor samt anvisar plats på torget. Bockarna och plankorna ställs upp till en primitiv disk, jordgubbslådorna öppnas, kartongerna med bär ställs upp på ”disken” och kommersen kan börja.
Det är ett myller av stånd och försäljare på torget, en hel del musköbor, folk från småöarna utanför Dalarö och från Ornö. Det säljs inte bara bär, många säljer fisk av alla slag, smör, ägg, höns och kycklingar. Även en del musköbor har sådana varor med sig, dock inte så ofta ägg, med äggen idkar man byteshandel i Muskö handelsbod, får kaffe och jäst med mera i utbyte.
Torghandel på lördagarna i Dalarö på 1920-talet. Foto Edward Wisth/Dalarö hembygdsförening.
Kunderna börjar strömma till, stiliga damer i eleganta klänningar och stora hattar, åtföljda av sina schalettklädda pigor med korgar hängande på armarna. Damerna granskar varorna genom sina lornjetter, frågar efter priset, prutar, går till andra stånd, kommer kanske tillbaka, handlar till slut.
Torghandeln pågår hela förmiddagen och är i regel slut vid ett- tvåtiden. Det går alltid bra att sälja, om man någon gång får varor över blir det att ta en av lådorna med de osålda bären mellan sig och gå omkring bland husen och försöka bli av med det man har kvar. Och man lyckas alltid, man har aldrig något överblivet med sig hem.
Lika bra går det att sälja ”träbär”, bigarråer och moreller, men de av kunderna mest åtrådda bären och som står högst i pris är smultron. Under första världskrigets bränslebrist gjordes en del kalhyggen på Muskö, och dessa kalhyggen är nu på 20-talet översållade av smultron. De plockas flitigt, särskilt barnen har ett tillfälle att tjäna en slant. Under torgresorna till Dalarö har man ibland några liter smultron med sig och de har alltid en strykande åtgång.
När man blivit av med alla varor, man haft med till försäljning, är det ännu några timmar kvar innan det är dags för hemfärd. Då går man till Dalarö Kaféet och köper kaffe att dricka till de medhavda smörgåsarna. Då händer det ibland att den medföljande ungen får sockerdricka och en bakelse, vilket naturligtvis är höjden av lycka. Man drar sig ner till Hotellbryggan, sitter en stund i den lilla väntsalen, snart hörs båten tuta, den lägger till och det är dags att gå ombord med de tomma jordgubbslådorna. Några musköbor färdas med egna motorbåtar till och från Dalarö, kan man få följa med i en sådan båt på hemresan tjänar man tid. Det förekommer också att man ror till Dalarö, då ror man med två par åror, ändå tar färden lång tid. Hur man än färdas, på kvällen är man hemma igen. Efter att man räknat pengarna, man tjänat under dagen, låser man in de åtråvärda, nödvändiga och för skärgårdstorparen så svåråtkomliga kontanterna i chiffonjén.
På 1930-talet upphör så småningom torgresorna till Dalarö, i stället skickas jordgubbarna och andra bär med vaxholmsbåten till Stockholm och säljs på torgen, främst på Hötorget där man fått tag på uppköpare. Även vid Årsta Havsbad, det nyöppnade sommarstugeområdet på fastlandet och som har ett litet sommartorg, kan man sälja bär. En jordgubbsodlare på Muskö säljer regelbundet sina bär på Utö, där det sedan länge finns hotell och restaurant och gott om sommargäster. Ett annat försäljningsställe, som dyker upp under 30-talet, är Kapellön vid Älvsnabben. Båten ”Viking” gör varje vecka, med start och mål i Stockholm, några turer ”Södertörn runt” varvid man alltid gör ett två timmar långt uppehåll vid Kapellön. Turen är populär och hundratals människor strömmar i land på bryggan vid Kapellön. En jordgubbsodlare har specialiserat sig på att alltid sälja där och med gott resultat.
Livet på ett Muskötorp – Del 10
Mycket har väl skrivits om livet på torp och småbruk runt om i vårt land, varför följande skildring av många kanske anses överflödig.
Men som en beskrivning av skärgårdsbons ofta särpräglade liv på isolerade öar, som något av en amfibie levande både på land och på vatten, sökande sin näring både ur åkern och ur sjön och som en dokumentation av förfädernas strävsamma liv på ett skärgårdstorp, kan den ändå ha sitt berättigande.
Muskö 1990 Erik Eriksson
Bli medlem!
Stöd Muskö Hembygdsförening genom att bli medlem.
Som medlem får du MUSKÖBLADET hem i din brevlåda.
Ur Musköbladet nr 2, 2014
