Muskö har den senaste tiden haft glädjen att ta emot två stora donationer från Carl-Axel och Birgitta Rydbecks stiftelse.
Carl-Axel Rydbeck, född i Arboga, avled för två år sedan. Han arbetade som ekonomidirektör och var gift med Birgitta. Tillsammans har de en stiftelse vars uppgift är att stödja ideell verksamhet för barn och ungdom och vård av hembygden.
Nu har församlingen från stiftelsen fått två silvervaser tillverkade av silversmeden Jan Dahlbeck. Vaserna kommer att stå på altaret vid kyrkans gudstjänster.
De invigdes vid gudstjänsten på Annandag Påsk.
Vid det efterföljande kyrkkaffet fick Birgitta Rydbeck träffa några av sina gamla skolkamrater och motta ett varmt tack för sin gåva.
Kostnaderna för de båda vaserna uppgår till 68.000 kronor.
Birgitta Rydbeck som hedrat sin barndoms hembygd med två donationer. Hon är bosatt i Danderyd.
Fattigstugan
Hembygdsföreningen har fått ett bidrag på 107.500 kronor för att genomföra projektet att flytta östra rotens fattigstuga till friluftsmuseet på Grytholmen.
Huset som nu står i vid Ersholmsvägen skall användas för hembygdsarkivet och som föreningsexpedition.
Bakgrunden till att vår bygd får dessa gåvor är att Birgitta Rydbeck är född och uppväxt på Muskö. Nu vill hon på sin ålders höst hedra barndomens hembygd och erinra om den tid hennes familj var bosatt på Muskö.
I oktober 1923 flyttade familjen Frithiof Tidström till Muskö. Frithiof skulle sköta tjänsten som vice kommunister i församlingen.
Familjekretsen bestod då av far och mor Ingegärd samt fem barn.
Redan från första stund fick man ett vänligt mottagande av öbor som stod välkomnande på ångbåtsbryggan. Gårdarna Arbottna och Ludvigsberg ställde upp med häst och vagn för transport av möblerna upp till prästgården.
Familjen kom mer och mer att växa samman med församlingen. Och när den ordinarie kommunister tjänsten skulle tillsättas, ställde musköborna upp till val i Västerhaninge tingshus och valde enhälligt Frithiof Tidström till kommunister i Västerhaninge och Muskö församlingars pastorat år 1925. Samma år utökades familjen med ytterligare en dotter Birgitta (Bittan), som nu skänker pengar till församlingen och till hembygdsföreningen.
Bittan tillbringade många timmar hos fru Fredrika Lundberg som var en av de två gamla som bodde i fattigstugan och lekte med hennes barnbarn när de var på besök under somrarna.
Under resten av året fanns det inte så många barn kring prästgården och Bittan tillbringade också mycket tid bland övriga gamla som bodde i pensionärshemmet (nuvarande Muskögården).
Muskö var vid denna tid en egen kommun och prästen hade en mycket central roll i socknen.
För familjen Tidström blev detta extra tydligt eftersom flera i familjen bidrog till samhällstjänsterna.
Prästen skulle förutom sin tjänst i kyrkan med gudstjänster, dop, vigslar och begravningar även delta i det kommunala styret. Frithiof förestod också socknens läkemedelsförråd som sorterade under apoteket på Dalarö.
De goda kontakterna med musköborna stärktes ytterligare genom den stora gästfrihet som mamma Ingegärd alltid visade i prästgården.
Varje söndag hade hon kyrkkaffe, och när åldringarna i pensionärshemmet firade bemärkelsedagar hjälpte hon till med kaffemottagning i prästgården.
Under de sista åren blev det också allt vanligare att hon ordnade begravningskaffe eftersom det inte fanns någon församlingssal.
Ingegärd hjälpte även till med sjukvård och omsorg för utsatta sockenbor.
När någon avlidit kallades hon ofta att vid den öppna kistan ”läsa och sjunga ut” den döde före avfärden från hemmet till kyrkan, enligt gammal sed.
Inte sällan fick Ingegärd rycka in och tjänstgöra som organist i kyrkan, då det behövdes en vikarie. Den uppgiften övertogs av sonen Svante under åren 1930-1940. Det hände också att alla sex syskonen hade sin uppgift vid söndagens gudstjänst. Bittan svarade då för blomstersmyckningen.
Muskös posthantering sköttes under många år av dottern Kristina (Stina). Till att börja med gick musköborna till prästgårdens veranda för att hämta sin post. Senare byggdes en postlokal i anslutning till öns diversehandel.
Prästen Frithiof Tidström var som person mycket plikttrogen och försynt. Hans intresse människorna var naturlig. Kallad eller okallad besökte han sjuka och fattiga. Han var en god skribent och hjälpte många musköbor med skrivelser av olika slag.
Till sina hobbies räknade han att spela fiol, trädgårdsskötsel och botanik. Trädgården kring prästgården var under hans tid mycket välskött.
På sin 60-årsdag 1932 hyllades han stort och fick bland annat motta ett guldur.
Gåvan överlämnades på högtidsdagen av kontraktsprosten David Froste, och uret hade följande inskription: ”Frithiof Tidström på 60-årsdagen från vänner på Muskön”.
Sista söndagen han levde, förrättade han högmässan i vanlig ordning, men måste efter hemkomsten gå i säng. Då febern kom, orkade inte hjärtat längre. Lugnt och stilla insomnade han den 21 februari 1940.
Den 23 februari den dag han skulle ha fyllt 68 år, jordfästes han i kyrkan. Därefter fördes han med bil över Horsfjärdens is. Vid det tillfället hade det uppstått en stor spricka i isen så att begravningsbilen inte kunde köra över. Istället fick Berndt Sjöbergs lastbil föra kistan över till fastlandet. Övriga bilar i begravningsföljet måste köra fort och med stort avstånd från varandra samt med öppna dörrar.
Gravsättningen skedde därefter i familjegraven på Norra kyrkogården.
I och med detta avslutades en 20-årig prästgärning här på Muskö. Det finns många musköbor som genom åren har talat om Frithiof Tidström som en mycket respekterad och omtyckt person.
Även vi som nu lever här på ön kan med tacksamhet minnas denna period i Muskös historia.
J.K. (Källor: Birger Tidström och Bo Stjertröm)
Bli medlem!
Stöd Muskö Hembygdsförening genom att bli medlem.
Som medlem får du MUSKÖBLADET hem i din brevlåda.
Ur Musköbladet nr 3, 2014
