Bertils far byggde familjens boningshus i Bergvik där Bertil fortfarande bor kvar än idag. Foto: Johan Bjurer

Bertil Johansson i Bergvik på Muskö livnärde sig på fiske i hela sitt yrkesverksamma liv. Till en början fiskade han med sin far bland annat efter lax och strömming. Livet på sjön var stundtals ganska tufft och med åren fick han hjärtproblem och tvingades så småningom att bli sjukpensionär. Idag lever han som ålderspensionär i barndomshemmet i det hus som hans pappa en gång byggde 1944.

Bertil Johansson föddes i november 1943. På den tiden hade hans far byggt en första liten stuga vid Sjöbobacken på sydvästra Muskö där familjen bodde en kortare period. Till jul nästföljande år hade fadern färdigställt ett större hus för permanentboende i Bergvik och familjen flyttade in. 1946 föddes Bertils syster som på ålderns höst har flyttat in i barndomshemmet sedan några år. På tomten finns också ett äldre torp som sägs vara från 1700-talet där farmor och farfar bodde en gång i tiden.

– Farmor och farfar hade en ladugård som byggdes 1850 och som fortfarande står kvar. Det har funnits en ladugård i backen tidigare, men som ruttnat ner och så har man byggt en ny, säger Bertil Johansson.

Bertils far Holger försörjde sig som fiskare. De första fem åren hjälpte han sina två äldre bröder i fisket.1937, när han var 20 år gammal, köpte han sin första egna fiskebåt och började fiska med sin yngre bror Sigge.1940 köpte han en betydligt större båt.

– Under kriget var fångsterna stora med bra betalt. En krona kilot för strömmingen och en krona kilot för torsken. De kunde fiska upp mot 300 kilo torsk per dag.

När kriget var över gick fiskpriserna ner.

Bröderna fick bara 10 öre kilot för torsken och man slutade att fiska torsk. Hösten 1948 slog laxfisket igenom som nu gav fina fångster till ett bra pris.

– Dom fick väl en 10–12 laxar per dag som vägde upp mot 16 kilo. Han fiskade från Grän och ut i sydost i Nynäshamns kommun.

1950 hade Bertil vuxit till sig och började gå i skola. Första skolåret bodde han hos sin moster i Köping och gick i skolan där. På Muskö hade han tvingats gå eller cykla sex kilometer till skolan fram och tillbaks varje morgon och kväll. I Köping var det mycket nära till skolan.

Bertils mor och far hade ett mindre lantbruk med tre kor, några höns, ett par grisar och några får. Torpet tillhörde Arbottna herrgård. 1937 sålde den dåvarande ägaren en del till Ahlgård som i sin tur sålde marken till ett tomtbolag som styckade upp marken i 183 tomter. Nu kunde fadern köpa upp sin mark.

1958 slutade Bertil i skolan och började på allvar att fiska med sin far. Yrkesfisket kom i alla år att bli hans huvudsakliga inkomstkälla fram till år 1989. Till en början såldes fisken till Stockholms fiskförening, men när den försvann såldes fångsterna ofta till privathandeln i ibland annat Nynäshamn.

Våren 1991 blev det sista året som Bertil och hans far fiskade tillsammans. Fadern gick bort 1992. Bertil fortsatte att fiska ytterligare en tid.

– Hösten 95 hade jag en kille som hjälpte mig och det gick väldigt bra. Jag trodde jag skulle få fiska åtminstone till allhelgonahelgen, men den 23 oktober stängdes laxfisket av. Det var det mest retfulla jag varit med om.

Bertil har också fiskat en hel del ål, men myndigheterna undersökte så småningom hur mycket ålfiskarna längs Sveriges kuster fiskade och Bertil var för ”kort i rocken” och fick därför inget förlängt ålfisketillstånd.

1997 undersöktes Bertils blodtryck som visade sig vara väldigt högt. Efter en viloperiod gick det ner igen, men så småningom upptäckte läkarna att han led av förmaksflimmer.

– Redan när pappa levde började jag sova middag efter fisket. Jag fortsatte att fiska, men var ofta väldigt trött. Jag gick länge med det här och till slut blev det stopp. Jag skulle fortsätta fiska, men minska ner, men fångsterna på många arter blev allt sämre. Man kan fiska sin matfisk, men knappt det. När jag var 14–15 år fiskade jag ofta med 25 nät ute vid Gula Häll och kunde få 125 flundror.

Det går inte idag.

Bertil kommer att bo kvar på gården så länge det går. Här lever han också sedan några år tillsammans med sin yngre syster Birgit.

– Flytta och leva i en lägenhet har vi pratat om, men det kan man ju inte hålla på med. När jag åker härifrån längtar jag alltid hem igen, säger Bertil.
Bertil kommer att leva kvar på Muskö länge än och fortsätta betrakta havets skiftningar utanför gården i många år. Och då och då lägga några nät för lite matfisk. Sik står högt upp på önskelistan.

Text och bild: Johan Bjurer


Bli medlem!

Stöd Muskö Hembygdsförening genom att bli medlem.

Som medlem får du MUSKÖBLADET hem i din brevlåda.

Läs mer här!


Ur Musköbladet nr 1, 2020

Måndags-Zumba i Hembygdsgården

Muskö IF’s Zumba-gäng under ledning av Elizabeth Painio tränar och har kul i hembygdsgården på måndagar.

Problemet gråsäl

Det senaste årtiondet har det varit problem med sälar runt Muskös kust. Husbehovsfiskare som fiskar med nät och ryssjor får sina redskap förstörda av sälar. De finns i de stora fjärdarna och långt inne i småvikarna.

Vägen till Grytholmen har blivit bredare

Under hösten har vägen till friluftsmuseet, från vägbommen till torpet restaurerats.

Föreningsnytt – Muskö IF

Muskö IF’s cykelsektion har kört klassisk testcykelträning med intervallpass i klubblokalen under vintern.