Muskös tomtområden - Muskö Havsbad - Musköbladet

År 1918 inköpte AB Hem på Landet lantegendomen Ludvigsberg. En del av marken styckades till fritidsbebyggelse, däribland ett tomtområde benämnt Muskö Havsbad.

De första tomterna såldes 1935. (Totalt finns det 93 tomter)

Det fanns på den tiden endast båtförbindelse med fastlandet vilket gjorde att det blev svårt att få ut material med mera till stugbyggandet. För dem som till stor del, kanske med god hjälp från släkt och vänner, röjde bröt sten, planerade mark och byggde blev det ett slit och släp för att få tak över huvudet. Ofta blev det en liten stuga att börja med som sedan byggdes till på många håll kanske inte arkitektbetonat men vad vi gladdes åt varje liten förbättring till exempel avlopp, vattenledning, en murad öppen spis med mera. Tur att vi var unga och orkade, allt fick bäras sällan kom något till tomten utan avlastades på någon av de tre bryggorna Valinge, Ingvaldsnäs och Muskö Havsbad.

Vilken skillnad mot nu när vi genom tunnelbygget fick en helt annan möjlighet med transporterna.

Omkring 1944 installerades elledningar till området, det var sagolikt. Tänk att bara trycka på en knapp och få ljust istället för en svagt lysande fotogenlampa, eller skruva på elspisen när vi förut måste försöka få eld i spisen med ofta sur ved.

Maten fick förvaras i någon slags källare, svårast var att hålla mjölken kall och god.

Men vi kunde hämta mjölk varje dag i Broga (Thorens) eller Valinge (Sandströms). Långt var det till affären, det tog många timmar att gå fram och tillbaka, att cykla var nästan omöjligt då vägarna var för branta nedför och för jobbiga i uppförsbacke.

Något kortare promenadväg blev det om man tog förmiddagsbåten till Mickrums brygga och därifrån gick fram till ”Lönnbergs”, handlade och återvände till bryggan för att följa med halv fyra båten hem. En gång var det inte så roligt när man knogat varor, en femåring vid sidan och ett mindre i barnvagn och hör att båten tutar avgångssignal innan vi hinner fram. Det var bara att vända och traska tillbaka (i motvind tillika) till Ingvaldsnäs.

Trevligare var det de somrar under krigsåren när man på hemvägen från affären kunde göra en paus i Ludvigsberg, som då var pensionat, dricka en kopp kaffe med hembakt bröd. Det kostade vill jag minnas 1 krona och 50 öre.

På den tiden fanns inte lediga lördagar och semestrarna varade oftast bara två veckor, man förundrar sig över att något hanns med på den korta tiden.

De första åren av vår muskövistelse (början av 40-talet) kunde resvägen se ut så här: Först spårvagn till Centralen, tåg till Västerhaninge, därifrån byte till buss (som fort blev fullsatt) sedan ner till Söderby brygga där passbåten Elvsnabben låg förtöjd och förde oss fram till Ingvaldsnäs vår närmsta brygga.

Efter krigsåren då bilarna åter började rulla hade ”Jonne” (son till f d skepparen på Elvsnabben Herman Eriksson på Lidalund) installerat en färjeförbindelse Söderby-Mickrum.

Vi kunde då få över bilen och köra ända fram till tomten det var ju en förbättring även om det hade sina nackdelar. Det var många bilar som skulle ombord, ofta fick man på lördagarna vänta flera timmar innan man kom med, på söndan då de flesta skulle tillbaka hem fick man anteckna sig för hemfärd och kunde då komma med antingen som vi tyckte för tidigt eller för sent.

Det bildades en Fastighetsförening (början av 40-talet), som nu heter Muskö Havsbads byalag och har sammanträden ett par gånger om året. I början av september brukar vi samlas i grupper för höströjning av vägar och allmänningar.

Traditionsenligt firar vi också gemensam midsommarfest på Norrängen, så även i år. De som hade tillfälle träffades på förmiddagen för att samla in blommor och grönt att smycka majstången med. Den restes sen av starka armar och under hurrarop. Även i år hade vi tur med vädret och långdans och lekar kommer snart i gång under medverkan av vår glade och bussige Bror Sundberg, som i alla år ställer upp med sitt dragspel.

Varje år har vi en del lotterier med fina vinster, de brukar vara slutsålda på någon timme. Skjutbana, pilkastning, fiskdamm och porslinskrossning är attraktioner som uppskattas av gammal och ung och som ger ett tillskott till föreningskassan. Naturligtvis serveras kaffe med dopp som alltid smakar bra i det gröna.

Vi gläder oss åt dessa midsommarfester då vi kan samlas och får tillfälle att träffa andra sommarstugeägare, inte bara de som bor ”närgårds”. Av de gamla finns inte många kvar, varje år saknas någon.

Det är andra och tredje generationen som nu tagit över efter föräldrarna. En del nya har också tillstött, men i regel är det släkt eller släkt till släkten eller bekanta och bekantas bekanta, sällan någon helt utomstående. Det bevisar att vi trivs på Muskö och inte gärna släpper ifrån oss våra smultronställen.

Det var under ganska primitiva former vi ordnade de första midsommarfesterna. Under krigsåren på 40-talet fick vi några fruar gå omkring i stugorna och samla ihop kaffe och socker. Ingen kunde undvara sin egen lilla ranson men vi fick i alla fall ihop till ett kaffekok. Genom en av medlemmarna fick vi från stan låna en stor kaffekokare samt porslin som vi senare hade stort besvär med att packa ner i lådan för hemtransport.

Någon bod eller dylikt fanns inte, det sattes upp ett tält, ett enkelt spritkök anskaffades, vatten hämtades från närmaste pump.

En midsommar var det blåsigt och kallt, lågan i spritköket flämtade och fladdrade, det var omöjligt att få kaffet i kokning. Vi öste och silade, människorna som huttrade och frös tittade ideligen in i tältet och undrade om inte kaffet var färdigt snart. De fick dricka det som det blev men riktigt kokt var det inte förrän de gått hem, det var festkommitten som fick dricka det godaste kaffet det året.

Så småningom fick vi en stor och bra bod där bord och bänkar med mera kan förvaras. Där inne sker också kaffekokningen och vi har försäljning av godis och läskedrycker. Porslinet behöver inte forslas från Stockholm, plastmuggar är bekvämare och kaffet kan hällas på termoskannor. Det är den nya generationen som nu tagit vid med den äran, hoppas de inte tröttnar, oftast är det som vanligt desamma som ställer upp år efter år.

Att midsommarfesterna är populära och uppskattade förstår man av den stora tillströmningen, det är roligt att se alla de små som vuxit upp och alla nya tillskott, alla finklädda och flickor med blomsterkransar i håret.

Svea Elmqvist 1985

Britta Eklöf-Magnusson kan komplettera Svea Elmqvists berättelse på ett par punkter.

När tomtområdet 1935 avstyckades från Ludvigsberg, fanns här endast den så kallade ”Bolagsstugan” högt uppe på berget något norr om nuvarande Havsbadsbryggan. Där hade ”Hem på landet” sitt lokalkontor.

Här fanns ingen farbar väg, allt fraktades på sjön. Person och godstransporter skötte Knut Thorén på Broga. Han och fru Ida försåg oss med mjölk, ägg, potatis och diverse förnödenheter. Så småningom utvecklades en liten diversehandel. Resten fick man släpa från Stockholm. Tack vare Thoréns gick allt någorlunda.

Det värsta för oss nybyggare var dricksvattnet. Pumparna var ännu inte ”uppfunna”. Vi lastade alla tillgängliga hinkar, tillbringare och karotter i båten och rodde till en källa bortom Havsbadet. Gick det vågor, kom man med bottenskylan i pytsarna. Det gällde att vara sparsam.

När sedan marinen och varvet erövrade Muskö, var vi här på sjösidan rädda för att våra fastigheter skulle exproprieras, men fick till svar: ”Ni skall vara kvar som kamoflage”. Och här är vi fortfarande.

Britta Eklöf-Magnusson 1985