Danad av naturen själv är Älvsnabben en ypperlig hamn, rymlig, skyddad för alla väder, helt och hållet sluten mellan två inlopp, Läsund och hamngattet förbi Hundudden.
Djupet växlar mellan 9 och 45 meter.
Hamnen har under flera århund-raden spelat en viktig roll i Sveriges historia. Med sitt läge i anslutning till viktiga farleder har den varit till stor hjälp för sjöfarare.
Den största betydelsen har varit för den fredliga sjöfarten. Ända in under segelfartygens sista tidevarv har hamnen flitigt använts av ankarliggare under deras väntan på gynnsam vind.
Dessutom var Älvsnabben under mer än 150 år örlogsflottans huvudsakliga operationsbas.
I den äldsta kända seglingsbeskrivningen över Sveriges ostkust från 1200-talet finns hamnen omtalad.
Även i Johan Månssons ”Siö-Book om rätta sjöfarten i Öster-Siön” utgiven 1644, är inseglingen till Älvsnabbens hamn så noggrant beskriven, att den med fördel kan följas än i dag.
På en av tavlorna på Älvsnabbsmonumentet på Kapellön kan man läsa ”Härifrån utgingo fordom svenska flottor på sjötåg till rikets värn. Här funno sjöfarande tryggad hamn. Till erinran av fädrens gärningar på haven restes denna vård 1930”.
FORNTIDEN (700-1000)
På ett flertal platser av Muskö har fynd daterade till järnåldern gjorts. Det tyder på att öns odlingsbara delar tagits i bruk någon gång under nämnda tid, kanske på 700-talet då strandlinjen låg 4-5 meter högre än i dag. På 1000-talet fanns en tämligen riklig bebyggelse på Muskö.
Vad som utspelats i Älvsnabbshamnen under denna tid är okänt. Med sin över 50 meter höga bergshjässa stack Älvsnabben upp över vattenytan då de första jägarna började uppträda på Södertörn. Övervuxna runda och fyrkantiga stensättningar i en skyddad ravin på Älvsnabben vittnar om tidiga aktiviteter. Det antas att ett vikinganäste låg inne i viken vid Arbottna.
Förmodligen har vikingaflottor och ledungsskepp legat i hamnen.
MEDELTIDEN (1100-1500)
Sjöstrid på Horsfjärden
Någonstans i området Älvsnabben-Horsfjärden frös de åtta skepp fast som skulle undsätta Albrekt av Mecklenburg på vintern 1394.
Förhistorien till händelsen var den, att de nordtyska vitalianerna under de vid denna tid rådande politiskt kaotiska förhållandena i Sverige hade utrustat en sjöstyrka i Wismar och Rostock om 8 skepp för att undsätta Stockholm, som belägrades av drottning Margaretas danska här.
Vitalianerna samarbetade med Sveriges erkände konung, Albrekt av Mecklenburg, vilken satt fängslad i Danmark.
Med hundraprocentig säkerhet har det inte kunnat fastställas var de ankrat, men det bör vara Horsfjärden som varit skådeplatsen för den sjöstrid vi här ska berätta om.
Ankarplatsen var förmodligen utanför nuvarande Näringsberg. Sträng kyla tillsatte och isen kring de tyska skeppen blev körbar. Deras befälhavare vidtog då den försiktighetsåtgärden att för att öka skeppsbesättningarnas möjlighet till försvar mot över isen anfallande trupper, lät hugga timmer varmed en vall uppfördes runt skeppen.
Ett angrepp från belägringshären vid Stockholm uttaget krigsfolk lät inte vänta på sig. För att kunna betvinga vallen byggde angriparna ett trätorn, från vilket de hoppades kunna bestryka skeppen.
Under natten innan anfallet igångsattes hade emellertid skeppsbesättningarna, sina fiender ovetande, huggit upp en ränna kring vallen. Även rännan frös till och ett snöfall dolde dess svaga istäcke. När sedan det med många skyttar bemannade tornet fördes fram mot vallen brast den nattgamla isen.
Såväl tornet som många av de anfallande krigarna försvann i djupet. Därmed uppgavs vidare angrepp och skeppen kunde omsider efter islossningen fullfölja sin undsättningsexpedition till Stockholm.
Sjörövare
Den avsatte kungen Erik XIII av Pommern låg under sin tid som kapare och sjörövare ofta på lur utanför Älvsnabben. I juli 1441 tog han Bo Knutsson Griphuvud med följe tillfånga varvid de måste köpa sig fria med fartyg och varor.
Den 29 juli 1442 blev Hans Simon från Danzig med flera köpmän på resa från Stockholm angripna vid Älvsnabben och förda till Visby.
Den 9 augusti 1490 klagade några köpmän från Lybeck inför rådstugan i Nyköping, som sedan i ett brev till Stockholm vidarebefordrar detta. Ärendet tas upp inför borgmästare och råd. Det gällde en resa från Lybeck till Stockholm med gods och ägare till detta, på ett skepp fört av Hans Conrath. Efter att ha lagt till i Visby blev köpmännen frånseglade av Conrath. Deras varor gick förlorade i ”Elfznabben”, hur är inte angett.
Under juli-augusti behandlas flera händelser där gods förekommit genom sjöröveri i de ”svenska skären”.
Erik av Pommern ägnade som vi vet en tid åt denna verksamhet, efter sin avsättning.
För att skydda sjöfarten mot sjöröveri inbjöd Svenska Riksrådet ”Lifländska Orden” till underhandlingar vid Älvsnabben den 28 maj 1495.
Stöld av salttunna
Den 24 september 1487 och den 1 oktober samma år behandlades inför Stockholms borgmästare och råd en stöldaffär. Fogden ”Phiipus Jensson” anklagade bonden ”Hakon i Medelby (Mälby) för stöld av en tunna salt från bron (kajen) i Stockholm som han med av ”Michel på bron” lastat i sin båt.
Hakon skulle under mars månad böta 10 mark. Löftesmän för böterna var ”Oleff i Medelby i Musköön, Larurens i Valingom (Valinge) i Musköön, Anders Olsson i Kullestan och Jan Persson i Heringe, alla boende i Västerhaninge socken”.
(fortsättning i nästa nummer)
Älvsnabbshamnen av Bo Stjernström
Bli medlem!
Stöd Muskö Hembygdsförening genom att bli medlem.
Som medlem får du MUSKÖBLADET hem i din brevlåda.
Ur Musköbladet nr 3, 2019
