Månförmörkelsen och supermånen (när månen befinner sig nära jorden) försvann i töcknet. För så var det, att hela perioden bjöd på många dagar med disigt väder, hög luftfuktighet. Vi brukar säga att ”det hänger i luften”, men ugglorna brydde sig inte. Det var konsert ändå, och så har det varit av och till hela tiden.

Stormen Elfrida, som till och med fått ett eget namn härjade och fällde skog även här. Det var föga tjäle i marken, vilket gjorde att det blev stora rotvältor, men inte så kaotiskt som längre norrut.

Ibland fick man lite vårkänsla redan i januari för talgoxe och blåmes började sjunga, större hackspetten trummade in våren och räven ropade sitt parningsläte. Att fjällvråken jagade sork på ormvråkens områden i de stora dikena hör ju inte direkt våren till. Snarare var väl denna vråk på vintersemester här i södern från sitt nu kallare och snörikare häckningsområde betydligt längre norrut.

Nu (februaris mitt) började hasslarna släppa pollen. Hasseln är i regel först med detta, följd av al m.fl. som vi brukar räkna som vindpollinerade. Honblommorna är små illröda pistiller i toppen av knoppar, där senare hasselnötterna utvecklas. Hasseln är egentligen en sydlig växt som tar lång tid på sig (till september) att utveckla nötterna. Därför behöver den några dagar med lämpligt väder i januari-mars för att lyckas med fruktsättningen, annars blir det dåligt med nötter till våran och ekorrarnas förargelse. Samtidigt blir pollenet mycket proteinrik mat för en del insekter som flyger tidigt. Mest bin och humlor. Deras favorit är annars sälg och pil, som ju är beroende av insekterna för sin pollinering. Ibland flyger vissa bin ”för tidigt”. Jag brukar kalla dem ”kamikaze-bin”, som man ibland kan se ligga döda på snön. De har inte klarat flygturen i den lite för kalla luften. (Kamikaze-flygare var japanska självmordspiloter som med bomblastade plan flög rakt in i fienden under andra världskriget.)

En älgko med två kalvar joggade över tomten och satte spår i den då kvarvarande snön. Inte precis ett vårtecken, men det är kul att se att det sker föryngring bland älgarna, som annars inte verkar varit så bra de senaste åren.

Vårtecken var däremot vintergäck och snödroppar som började blomma i mitten av februari, och i sista veckan av denna månad hördes både grågäss och sångsvan.

Ett annat vårtecken var koltrastens skuggsång, en fullt melodiös sång, men på svag volym. Det bättrade sig efter någon vecka, och snart hördes koltrastsången med full styrka morgon och kväll.

Då var det redan mars och efter att ”isen hade gått” började det höras och synas olika änder, skarvar och hägrar. Det blev en helt annan ljudkuliss. Till den hörde ibland också en svanpalaver. Ett par sångsvanar och två par knölsvanar var tydligt oense om rätten att vistas i Hammarviken. Knölsvanarnas vingbuller och sångsvanarnas trumpetande hördes över området. Jag tror det blev oavgjort. Fortsättning följer.

Betydligt mera fredligt hördes ringduvan tuta, bofinken började sjunga in sitt revir samtidigt som en starflock passerade. Och blåsipporna lyste upp skogsbacken mer och mer.

Vid Hammarviken i månadsskiftet mars-april. Bengt B


Bli medlem!

Stöd Muskö Hembygdsförening genom att bli medlem.

Som medlem får du MUSKÖBLADET hem i din brevlåda.

Läs mer här!


Ur Musköbladet nr 2, 2019

De Vilda Blommornas Dag – 16 jun 2019 på södra Muskö

Lättsam vandring på enskild bilväg och lättgången stig till klippor och sandstrand vid havet. Vi tittar på vanliga och lite ovanligare växter utmed vägen och på stränderna.

En solskenshistoria

Vi har vistats på Muskö sedan våren 1981 då våra segelsomrar byttes ut mot ett sommarstugeliv. Nu är vi fast boende sen 2012. Med tiden byttes segelbåten mot lite mera bekvämt båtliv. Har dock en liten segeleka som skall rustas så småningom.

Efterlysning!

Vi har fått in en efterlysning – vet någon vilken sjöbod detta kan vara?

Väderöversikt

Vinter och vår. Januari – mars 2019. Hon kom som ett yrväder, stormen Alfrida, en hård, nordvästlig, byig vind, och så inleddes det nya väderåret den 2e januari. En hel del träd föll, men ändå klarade sig vår del av skärgården bra jämfört med vad som hände uppe i Roslagen med stora långvariga elavbrott, vilket vi nästan förskonades ifrån.