…från min horisont.
Sommar-eftersommar 2020
Höstfärgerna har börjat komma när det här skrivs i månadsskiftet mot oktober. En och annan lönn har rodnat, vissa björkar gulnar, hasslarna glesnar, och askarna tappar löven. De brukar vara sist att slå ut och först med att fälla löven. Huvudintrycket är ändå att det är väldigt grönt, men bristen på ljus kommer snart att ta ut sin rätt.
Äppelskörden blev tidig, och angripen av rönnbärsmal och/eller äppelvecklare, vilket möjligen hänger samman med att rönnar och oxlar haft ett rätt dåligt år.
Fågeltyst brukar det bli efter midsommar. De flesta häckningsbestyren brukar vara avklarade då hos de flyttande fåglarna. Det återstår att äta och ladda upp inför återflytten till varmare trakter, men koltrasten sjöng en bit in i juli och den envise trädgårdssångaren tystnade också. Den ende som fortsatte att tuta på var ringduvan.
En dag i början av augusti hördes inte längre tärnornas glada skrin utifrån viken. De hade säkert inte tystnat, de hade dragit. Det är ju långt till södra Afrikas stränder, där vinterkvarteret ligger. Och tranorna for nog också i augusti på sin väg mot Spanien. Några som inte flyger så långt är mesarna. Från min närmaste horisont syns det som om talgoxar och blåmesar haft en bra sommar. Ganska många flyger kring husen. Kanske vill de provocera fram frön och talgbollar? Några jag har mindre koll på är hackspettarna. Från delar av landet har det rapporterats flera häckningar av bland andra spillkråka. De och andra hackspettar borde ju ha gynnats av granbarkborrens framfart. Barkborren och dess larver under den flagnande granbarken är säkert mumma för en hackspett. Markhäckande fåglar har ofta ett utsatt liv på grund av närvaron av räv, grävling, katter och rovfåglar. En fasanhöna med ett följe av kycklingar sågs i alla fall i Nässelvikstrakten i juli. Kanske fanns det fler på ön?
Från bland annat fjälltrakterna har det rapporterats brist på lämlar och sorkar och det gäller sannolikt här också. Det har drabbat ugglor och vråkar, troligen här också.
Så började kattugglekonserten löftesrikt redan i januari, men sedan blev det tyst. Några ungar har sedan inte hörts av i mitt närområde och det är inga sorkhål i gräsmattorna, vilket det brukar vara.
Hasseln blommade rikligt i januari, men det resulterade inte i någon stor skörd av hasselnötter. En del blev det nog till ekorrarnas glädje men inga mängder. Då var det bättre för ekorrarna att vända intresset mot valnötterna som gick till bättre. Någonting annat som märktes tydligt var den uppbökade marken efter vildsvinen även i mitt närområde. Kanske ska vi utnämna året till grisens år likt kinesisk tideräkningstradition, där varje år har ett djurnamn. I år är det råttans år där men 2019 var det grisens.
Vid Hammarviken i månadsskiftet september-oktober. Bengt B
Bli medlem!
Stöd Muskö Hembygdsförening genom att bli medlem.
Genom ditt medlemskap stödjer du vården av Muskös kulturarv.
Som medlem får du under året fyra nummer av vår tidning Musköbladet där vi presenterar det som händer i vår socken i nutid och uppsatser om bygdens historia.
Ur Musköbladet nr 4, 2020
