…från min horisont.
Oktober-december 2021
Ti-ti-fy – tit-ti—fy eller vanligen ti-fy. Ljud vi längtar efter och det kommer att höras snart. Talgoxarnas svar på solsken och hormoner. Numera anses talgoxsången vara mest tvåstavig när den börjar höras i januari, men den har ju flera läten, upptill ett par hundra, varningsläten och kontaktläten inräknade. Det är mest sådana läten som hörts den gångna hösten-förvintern.
I november kom en flock sidensvansar med sina silverklocksläten och prövade bären i våran stora rönn. De drog snart vidare. Ett par veckor senare kom hundratals skränande och smackande björktrastar och gjorde processen kort med samma rönn på ett par dagar. Bären var slut, men det tyckte inte rådjuren som girigt betade av det nedfallna fruktköttet i mossan under rönnen. Förmodligen länsades flera rönnar i grannskapet, och snart såg man inga björktrastar mer, bara några svarta koltrastsläktingar, som nog väntar någon månad med att låta höra sin skönsång.
Suset av knölsvanvingar hördes ofta före isläggningen, liksom ibland sångsvanens mera melodiska läte. Ett tag fanns det både vigg, storskrak och knipor. Knipornas visslande vingar hördes av och till. Ett stort gäng snattrande gräsänder hördes i vasskanterna hela hösten, men försvann i och med isläggningen i månadsskiftet november-december.
I mina hemmavatten var det sparsamt med stora flockar av sjöfåglar denna höst, troligen beroende på sen isläggningen i sjöar, älvar och kustvatten från Ryssland via Finland till de svenska kusterna.
Vildsvinen har bökat och förmodligen hittat en del ekollon och bokollon, men sista månaden har grisarna sökt andra bökmarker, troligen i skogen.
Ekorrarna har nog samlat på sig av ollonen någonstans, för det har varit en livlig trafik mellan där de nog förvarar sin mat och barrträden där de mest uppehåller sig.
Det har också rapporterat om bergfinkar, som ju också gärna söker efter bokollon. Själv har jag inte sett dem men hur mycket passerar i naturen utan att man ser det? Troligen det mesta!
Till sist så kunde man plocka svamp (trattkantareller och kamfingersvamp) långt in i november, och bland det ätbara så åt vi den sista hemodlade frilandstomaten i mellandagarna, sedan länge intagen för eftermogning. Och snart är det vår.
Vid Hammarviken,
januari 2022. Bengt B
Bli medlem!
Stöd Muskö Hembygdsförening genom att bli medlem.
Genom ditt medlemskap stödjer du vården av Muskös kulturarv.
Som medlem får du under året fyra nummer av vår tidning Musköbladet där vi presenterar det som händer i vår socken i nutid och uppsatser om bygdens historia.
Ur Musköbladet nr 1, 2022
