Karl-Erik med fiskebåten ”Blåvinge” i bakgrunden. Foto: Privat

Torsdagen den 18 juni nåddes vi av beskedet att Karl-Erik Erngren avlidit. Han skulle ha fyllt 87 år i augusti. Närmast sörjande är livskamraten Ingun och barnen Magnus och Ida med familjer.
Karl-Erik var född och och levde hela sitt liv på det gamla torpstället Lugnet där hans familj bott och verkat i många generationer. Han var yngst av tre syskon.

Han fick lära sig att få sin försörjning från många näringar. Han har berättat ”så fort jag blev tillräckligt stor följde jag med farsan vart än han for. Man såg hur de gamla gjorde och tog efter och lärde sig”.

Som skärkarl har han fått arbeta hårt i hela sitt liv. Den främsta inkomstkällan har varit fiske i olika former men även åkeri, varvsverksamhet, skogsarbete och jakt har stått på dagordningen.

Han har även upprätthållit en 150-årig släkttradition att bygga roddbåtar.

Jordbruksarbete ingick också i hans arbetsliv, som mest fanns det fyra kor, gris, får och höns i ladugården. Åkerarealen var cirka åtta tunnland.

Byggandet av vägen från Lugnet fram till stora vägen vid Götängen var till största delen hans projekt, en arbetsinsats av det större slaget.

Karl-Erik sade i en tidningsintervju en gång ”Det har hela tiden varit så in i helsike roligt att hålla på med någonting. Det är nog ingen överdrift om jag säger att jag hela mitt liv jobbat ungefär 80 timmar i veckan” och ”jag har alltid trivts med det liv jag levt här på Muskö”.

En historia som åskådliggör litet av Karl-Eriks personlighet inträffade i mars 1985. Isbrytaren Njord skulle bryta en isränna mellan Musköbasen och Vitså. När isbrytaren närmar sig fjärden utanför Lugnet får en förvånad skeppare se en bil komma blinkande och tutande på isen en bit från fartyget.
Det visar sig vara Kalle Erngren i Lugnet som har strömmingsskötarna ute och gärna vill ha rännan på rätt sida så att han slipper jumpa över rännan för att vittja sina garn.
Den förvånade skepparen är bussig och girar babord och en nöjd fiskare styr bilen i land.

Han var en centralgestalt bland de gamla skärgårdsborna här på ön. Som en av de sista medlemmarna i Muskö fiskarförening såg han också till att deras tomt på Torsnäsudd skänktes till hembygdsföreningen – för som han sade: ”så att den förblir i musköbornas ägo”.

När man hade något ärende vid Lugnet och träffade Karl-Erik var det viktigt att hälsa med ett ordentligt handslag enligt gammal sedvänja.

Med Karl-Erik har en respekterad och omtyckt skärkarl gått ur tiden. Vi är många som kommer att sakna honom och känna tacksamhet för att han varit en del av våra liv.

J.K


Bli medlem!

Stöd Muskö Hembygdsförening genom att bli medlem.

Genom ditt medlemskap stödjer du vården av Muskös kulturarv.

Som medlem får du under året fyra nummer av vår tidning Musköbladet där vi presenterar det som händer i vår socken i nutid och uppsatser om bygdens historia.

 

Läs mer!


Ur Musköbladet nr 3, 2020

Älvsnabbshamnen av Bo Stjernström – Del 5

Destination Älvsnabben den 10 augusti 1628
Vid Älvsnabben som är namnet på denna flottans yttre stödjepunkt skall ”Regalskeppet Wasa” enligt kungens skriftliga order ligga redo tillsammans med övriga skepp ”att på vad tid och timme oss tänkas dem avfordra, måge kunna gå till segels, till vad ort vi då förordna och beskeda”.

COVID 19 – Information från Muskö Hembygdsförening

Detta år blir inte som något annat år. På grund av pandemin har styrelsen i Muskö Hembygdsförening beslutat att ställa in alla verksamheter under 2020, detta efter regeringens beslut den 29 mars om max 50 pers vid allmänna sammankomster/offentliga...

Mårdhund

Den 27 april kl 04.00 observerades en mårhund på Mickrum. Mårdhunden är en sk invasiv (skadlig) djurart inom EU, och då ska alla länder även Sverige försöka begränsa eller helst utrota arten.

Ett stort Tack!

Muskö Hembygdsförenings styrelse vill tacka Steningeviks hotell som skänkt oss allt porslin och alla bestick till dansbanelokalen på Grytholmen.