Wasa kapsejsar. Oljemålning av Håkan Sjöström..

Danad av naturen själv är Älvsnabben en ypperlig hamn, rymlig, skyddad för alla väder, helt och hållet sluten mellan två inlopp, Läsund och hamngattet förbi Hundudden. Djupet växlar mellan 9 och 45 meter.
Hamnen har under flera århundraden spelat en viktig roll i Sveriges historia. Med sitt läge i anslutning till viktiga farleder har den varit till stor hjälp för sjöfarare.Fartyget trafikerade Muskö på onsdagarna från 1865. Från 1866 utökades trafiken till att gälla även söndagarna.


Destination Älvsnabben den 10 augusti 1628

Vid Älvsnabben som är namnet på denna flottans yttre stödjepunkt skall ”Regalskeppet Wasa” enligt kungens skriftliga order ligga redo tillsammans med övriga skepp ”att på vad tid och timme oss tänkas dem avfordra, måge kunna gå till segels, till vad ort vi då förordna och beskeda”.

Redan tidigt på morgonen har man börjat förhala ”Wasa” från platsen nedanför slottet till Tranbodarna. Klockan är halv fyra på eftermiddagen. Tusentals stockholmare står på åskådarplats längs kajerna, stränderna och bergens höjder.

Regalskeppet som förhalats utefter Skeppsbron mot den svaga sydvästliga vinden, ned till Stadsgården, har satt förmärssegel och mesan.

Fartygschef ombord är Söfring Hansson Jute. Ytterligare kända personer ombord är löjtnant Petter Gierdsson som arbetat med skeppets riggning, arklimästare Joen Larsson, skepparen Jören Mattsson, högbåtsman Per Bertilsson, fälttygmästaren Erik Jönsson och varvskaptenen Hans Jonsson. Hela besättningen består denna dag av cirka 130 man.

Ombord finns också besättningens hustrur och barn. För dessa ser denna regalskeppets jungfrufärd ut att kunna bli en verklig lyckad familjedag.

Samtliga anhöriga och inbjudna gäster ombord skall få följa med till Vaxholm.

Nu skall Sveriges största fartyg ”Wasa” segla till Muskö och där tillsammans med övriga fartyg under amiral Erik Jönsson Kremers befäl, ta ombord trupper jämte kulor och krut, proviant och annan utrustning.

Fartygsbesättningen skall totalt bestå av 437 man: 3 officerare, 12 underbefäl, 12 skeppshantverkare, 90 båtsmän, 20 artillerister och 300 soldater.

Hennes deplacement är 1.300 ton och skrovet är 62 meter långt och 11,7 meter brett.

Djupgåendet är 4,7 meter och hennes akter tornar upp sig 16 meter över vattenytan.

Hon har två batteridäck med sidorna genombrutna av 52 kanonportar.

Med fyra segel satta och fri från förtöjningar börjar ”Wasa” ”ställa farten” varpå man skjuter svensk lösen. Hon ger intrycket av att vara svårmanövrerad ”vill intet gå bi eller lyda rodret i förstone”. Så småningom ”går hon något” och då ”en liten kile” börjar ta i seglet ”kastar hon sig några resor over och tillbaka igen”. Vinden är en aning byig men likväl ”inte så stark“. När seglingen utefter södra landet med dess berghöjder avverkats och man når öppnare vatten framför bukten vid Tegelviken har vinden fått friare spelrum. Det ”kommer en körning” och det stolta regalskeppet börjar ”sijda åt läbord” men efter en resa eller två rätar hon upp sig igen.

Fartygschefen kallar omedelbart allt folk till stationerna och ger order om att kasta loss märsskotet. Fälttygmästaren som vid den kraftiga krängningen sprungit ned under däck för att beordra att läsidans kanoner skulle dras upp i lovart, skriker ”fira alla skot så att hon rätar upp sig”. Skoten har redan lossats, men då vinden inte är så stark ”orkar den inte draga skoten ut” trots att blocken och däcksknektarna ”är väl smorda”.

”Stick ut dem” ropar löjtnant Gierdsson – men för sent. Krängningen ökar och vattnet börjar forsa in genom de öppna kanonportarna.

Wasas resa den 10 augusti 1628.
Bild ur ”Dramatisk örlogshistoria”
av Magnus Ullman.

 

Nu sprider sig paniken bland de ombordvarande, order och kontraorder blandas med barnskrik och rop på hjälp. Vattnet rusar in genom kanonportarna och fartyget sjunker med segel och örlogsflagg mycket snabbt till 30 meters djup.

Oxenstierna skriver i ett brev den 23 augusti 1628 att ”den gamle kaptenen Hans Jonsson drunknat och att tygmästare Erik Jönsson samt kaptenen Söfring Jute kommo, sedan de länge varit borta under vatten, med stor livsfara därifrån samt att vid pass 30 personer med båtsmän, hustrur och barn som till Vaxholm följa ville omkommit”.

Vid denna tid låg den svenska flottans huvudstyrka i blockadtjänst utanför Danzig och andra hamnar. Fem av flottans största skepp skulle ha seglat till krigsskådeplatsen men redan i maj beordrades regalskeppet ”Riksnyckeln” att förena sig med den patrullerande flottan och regalskeppet ”Äpplet” låg under reparation vid Skeppsgården.

År 1625 hade Gustav II Adolf beslutat att bygga fyra nya örlogsskepp där ett byggdes större än något annat skepp nämligen ”Wasa” som med sin rika utsmyckning skulle framhålla kungens ställning och rang.

(fortsättning i nästa nummer)

Skiss över Älvsnabbshamnen


Bli medlem!

Stöd Muskö Hembygdsförening genom att bli medlem.

Genom ditt medlemskap stödjer du vården av Muskös kulturarv.

Som medlem får du under året fyra nummer av vår tidning Musköbladet där vi presenterar det som händer i vår socken i nutid och uppsatser om bygdens historia.

 

Läs mer!


Ur Musköbladet nr 3, 2020

Väderöversikt – Muskövädret april-juni 2020

April. Dygnens högsta temperaturer höll sig i tre veckor mellan 10 och 15 grader, sedan följde en vecka med lite varmare väder. Månadens högsta noteringar, 20.5 grader kom den 21e-22e.

Högre priser på fritidshus

Priserna på fritidshus har ökat de senaste åren. Haninge är den kommun där priserna har utvecklats näst bäst.

Gårdsbutiken och galleriet på Arbottna öppnat för säsongen

Drömgården Arbottna Säteris Gårdsbutik och Galleri öppnade lördagen den 4 juli. Gårdsbutiken drivs tillsammans med hantverkare från Muskö eller som har någon koppling till ön. Det finnas vackra bruks- och prydnadsföremål i keramik, textil, trä mm. Välkomna!

Älvsnabbshamnen av Bo Stjernström – Del 5

Destination Älvsnabben den 10 augusti 1628
Vid Älvsnabben som är namnet på denna flottans yttre stödjepunkt skall ”Regalskeppet Wasa” enligt kungens skriftliga order ligga redo tillsammans med övriga skepp ”att på vad tid och timme oss tänkas dem avfordra, måge kunna gå till segels, till vad ort vi då förordna och beskeda”.