För resanden till Muskö har Söderby brygga under århundraden varit länken mellan fastlandet och Muskö.
Hur förbindelsen med fastlandet har utvecklats genom åren kan, mycket kortfattat, beskrivas enligt följande:
I äldre tid åkte man landsvägen till Gansta, där det fanns gästgiveri och skjutshåll. Därifrån var det knappa två kilometer till Söderby backe.
Överfarten var ordnad genom att bönderna i Söderby hade som skattepålaga att sköta den så kallade rodden. De skulle segla eller ro post och passagerare. Vintertid var det deras sak att staka ut väg över isarna och då skedde transporterna med släde, och när inte isen bar med isbåt.
På slutet av 1600-talet och en bit in på 1700-talet fanns vid Söderby backe en krog varifrån rodden sköttes.
Från Söderby brygga gick rodden över Horsfjärden till Ingvaldsnäs och sedan vägen över skogen till Valinge by.
Ett annat alternativ blev Valinge brygga när Ludvigsberg kom till i slutet av 1700-talet. Därifrån åkte man förbi kvarnen och vägen till herrgården och vidare upp på ön.
1864 kom reguljär ångbåtstrafik igång och Muskö fick en direkt förbindelse med Stockholm.
Den trafiken upphörde 1937.
Den första bussförbindelsen till Söderby brygga med anslutning till Musköbåten kom på 1930-talet från Tungelsta järnvägsstation.
Från 1947 började bussen trafikera Söderby brygga –Stockholm (Ölandsgatan).
Båtarna som gick till Muskö från Söderby i början av 1940-talet ägdes av konsul Algård som arbetade med försäljning av fritidstomter. Ett av fartygen var s/s Älvsnabben.
Vid denna tid ansvarade Vägverket för en isväg över Horsfjärden.
Mellan 1947-1962 ansvarade Trafik AB Stockholm-Nynäs för båttrafiken till Muskö.
1957 började Johne Eriksson att köra bilfärjan Rune som 1962 ersattes med Lahela.
Från 1964 har vi fast landförbindelse genom vägtunneln.
J.K.
Bli medlem!
Stöd Muskö Hembygdsförening genom att bli medlem.
Som medlem får du MUSKÖBLADET hem i din brevlåda.
