Flygbild över en del av södra Muskö. I vänster nederkant Lövhagsområdet. 
I mitten Lövhagsträsk, Hagalund och Rensvik. 
Nere till höger Gästvik. I överkant 
Ytteräng.
Foto: Bengt Grönkvist

Under denna vinjett presenterar och tolkar vi namn på olika platser på Muskö.
En del av våra ortnamn finns bara i den muntliga traditionen och inte på någon karta, dessa namn tycker vi att det är särskilt viktigt att dokumentera innan de glöms bort.

Lövhagen

Lövhagen kallas den lilla stuga, som ligger utmed körvägen från Bruksvägen till Hagalund och som har använts som fritidsbostad sedan början av 1950-talet.

Men det hette inte stugan när den byggdes någon gång i mitten på 1800-talet under tegelbrukets tid (1839- cirka 1880). Enligt en trovärdig uppgiftslämnare kallades stugan först Aspelund, sannolikt pga den lund med aspar som ligger mellan stugan och Bruket och som förr passerades av en mindre körväg mellan dessa platser.

Stugan byggdes först för en skeppare som fraktade tegel från Löfhaga tegelbruk. När stugan fick sitt nuvarande namn är oklart, men det kan ha skett i samband med upprättande av hyreskontrakt 1953. Dessförinnan hade stugan varit övergiven i flera år.

[google_maps id=”2795″]

Det ursprungliga Löfhagen var namnet på ett torp under Arbottna som lär ska ha byggts under första delen av 1700-talet. På Gabriel Bodings karta över Muskö från 1773 finns det markerat på en kulle cirka 150 meter väster om Lövhagsträsket. Rester av grundsättningar kan fortfarande ses just där kraftledningen passerar.

Det var ett tredagarstorp, dvs torparen skulle göra tre dagsverken per vecka vid Arbottna. Det fanns några små åkrar och ängsmark runt om. Dessutom ingick med ’stör och gärdsel’ inhägnad betesmark i form av hela det bergiga skogsområdet från Gästvik till Bruksviken.

Det finns inga säkra uppgifter om när torpet övergavs och inte heller om det skedde före eller efter tillkomsten av den byggnad, som hade namnet Löfhagen på häradsekonomiska kartan från 1901. Denna byggnad var av samma typ som nuvarande Bruket och uppfördes som arbetarbostad till tegelbruket, troligen på 1840-talet. Den var belägen ca 200 meter öster om Bruket, på södra sidan av lertäkten. När tegelbruket upphörde användes huset i början av 1900-talet som fattigstuga och kallades ibland ’Sibirien’, pga det isolerade läget. Denna verksamhet avvecklades troligen på 1920- eller 1930-talet. Därefter fick huset förfalla och nu finns bara en stor tegelhög kvar på platsen. Förutom spismurstocken bestod även väggarna av tegel från bruket.

Text: Rolf Wahlström