130 dagar på sjön

Bertil Oskarsson är född på Muskö och har levt och arbetat på ön under större hela sitt liv.
Tillsammans med sin fru, tre hundar och en katt bor han i ett hus som han byggde själv bara 300 meter från sitt barndomshem.

Idag har många av Bertils ungdomsvänner lämnat ön, men Bertil har alltid trivts och säger att här blir jag kvar.

– När jag skulle bygga mig ett hem i slutet på 70-talet var det stora problem att få bygglov. Haninge kommun rekommenderade mig att flytta till Brandbergen. På den tiden arbetade jag i Nynäshamn och det skulle absolut inte ha passat, säger Bertil Oskarsson.

Sju år senare fick han bygglov för ett permanenthus och bosatte sig i närheten av Muskö kanal. Bertils far kom till ön som skeppare i passagerartrafiken. Han härstammade från Småland.

När Musköbasen började byggas i början på 50-talet körde Bertils far en bogserbåt åt byggfirman Bergendahl och Höckert. Fadern var på sjön under större delen av sitt liv och avslutade yrkeskarriären som anställd på Musköbasen.

– Min mor arbetade här på ön i bland annat affären, på posten eller inom hemtjänsten. I sin ungdom arbetade hon som hembiträde i Stockholm. Morfar var också involverad i sjötrafiken och hade Lidalund, en mindre gård strax här intill.

Bertils skoltid tillbringades på Muskö skola från ettan till sexan och därefter gick han högstadiet på fastlandet i Västerhaninge. Det blev långa dagar till och från skolan. Gymnasiet gick han på Åsö tekniska gymnasium inne i Stockholm och bodde inackorderad hos en moster i Farsta.

Hur minns du din barndom på Muskö om du jämför med hur det ser ut på ön idag?

– När jag var ung bodde det mycket färre människor här. Kanske cirka 350 jämför med ungefär 900 idag. På den tiden gick bilfärjan och passagerarbåtarna från Söderby brygga. Färjan var kraftigt underdimensionerad de sista åren. När jag var nio år 1964 blev tunneln var färdig och det blev en väldig omställning härute.

Levnadsstandarden förbättrades i Sverige i slutet på 50-talet. Människor började köpa bil och många tomter styckades av på ön med säljargumentet ”fastlandsförbindelse inom några år”. Om någon blev sjuk eller råkade ut för en olycka innan tunnelöppningen måste man ringa efter färjan eller en passagerarbåt.

– Min mor hade behörighet att köra båt. Pappa åkte på njursten en gång. Då fick hon elda igång passagerarbåtens tändkulemotor och köra pappa till Söderby brygga. Det var likadant med förlossningar. Ibland körde man bil över isen till fastlandet.

Bertil har sedan barnsben fiskat mycket och jagat i 35 år. Som vuxen fiskar han till husbehov, men förfasas över hur dåligt det har blivit. I dagarna hade han 80 meter nät i sjön. Blev inte en fisk och tycker det är sorligt.

– Det är för många saker som drar åt fel håll. Industrifisket är ett stort problem som ingen verkar vilja göra någonting åt. Skarv, säl och miljöförstöring gör inte saken bättre. Känns som hela ekosystemet håller på att haverera.

Jakten är en av Bertils största fritidssysselsättningar. Han jagar älg, rådjur, mink och vildsvin, men menar att älgstammen under senare år blivit dålig på Muskö och på hela Södertörn.

– I år är älgstammen kanske lite bättre, men förra året såg jag inte en enda älgkalv under hela jaktsäsongen. Vildsvinen är på väg upp och nu har vi också fått ut dovhjort. Helt plötsligt var dom 20 stycken. De kom nog via tunneln om jag säger så.

Sedan flera år är Bertil aktiv i Muskö hembygdsförening som har sin huvudsakliga verksamhet vid hembygdsmuseet på Grytholmen. Det är viktigt att bevara öns kulturhistoria för framtida generationer, tycker han. Bertil skriver då och då också i hembygdsföreningens medlemstidskrift Musköbladet.

– Grytholmen har ett komplett skärgårdstorp med inventarier som visar livet på Muskö ur ett historiskt perspektiv. Jag sitter inte i styrelsen, men gör ibland guidningar ute vid Älvsnabbsmonumentet och berättar om historiken kring Flottans och sjöfartens verksamhet i området.

Hur är livet på Muskö idag?

– Ön är en del av Sverige. Vi kan vara rädda för inbrott, båtstölder och liknande. Skulle vilja se hårdare tag från samhället. Det som är bra med Muskö är att ön inte är så hårt exploaterad och det mesta är öppet för allmänheten.

Bertil har arbetat på Musköbasen i 33 år och går snart i pension. De senaste åren har han tjänstgjort systemingenjör.

– Jag trivs med livet på Muskö. Har varit skriven på ön i hela mitt liv. Åker mycket båt, ungefär 130 dagar/år, både på fritiden och i tjänsten. Alla årstider har sin tjusning. Jag och min fru kommer inte att flytta härifrån, säger Bertil Oskarsson.

Text & foto: Johan Bjurer

Bli medlem!

Stöd Muskö Hembygdsförening genom att bli medlem.

Genom ditt medlemskap stödjer du vården av Muskös kulturarv.

Som medlem får du under året fyra nummer av vår tidning Musköbladet där vi presenterar det som händer i vår socken i nutid och uppsatser om bygdens historia.

Läs mer!

Ur Musköbladet nr 1, 2022