Karta över Sverige från 1571. Stockholm och Älvsnabben är utmärkta.

Danad av naturen själv är Älvsnabben en ypperlig hamn, rymlig, skyddad för alla väder, helt och hållet sluten mellan två inlopp, Läsund och hamngattet förbi Hundudden.
Djupet växlar mellan 9 och 45 meter.
Hamnen har under flera århund-raden spelat en viktig roll i Sveriges historia. Med sitt läge i anslutning till viktiga farleder har den varit till stor hjälp för sjöfarare.

Nya tiden (1500-talet)

Det nordiska 7-årskriget

Den 24 maj 1563 instruerades Erik XIV:s amiral Jacob Bagge vid Dalarö att hämta en hessisk prinsessa i Rostock. Han skulle också på vägen söka och angripa den danska flottan på ett sådant sätt att det verkade vara i självförsvar.

Norden stod nämligen på gränsen till ett krig men ingen krigsförklaring hade givits.

Bagge seglade ut på Mysingen den 26 maj med 19 skepp. Han lyckades över förväntan. Den 30 maj utanför Bornholm fick han den danske amiralen att skjuta första skottet genom storseglet på Bagges amiralskepp ”Elefanten”.

Efter att ha förlorat stormasten på sitt amiralskepp ”Herkules” måste den danske amiralen Brokenhaus ”låta sträcka hattarna i luften och begära kvarter”. Det nordiska 7-årskriget hade börjat.

Färden i övrigt var misslyckad, eftersom ingen prinsessa hemfördes.
Efter hyllningar i Stockholm låg den svenska flottan stilla i två månader i Älvsnabbshamnen, medan den danska under Peder Skram härjade vid Smålandskusten och på Öland.

Den 28 augusti lämnade Jacob Bagge Älvsnabben och seglade till Karlsö där man brände upp alla tomma öltunnor som danskarna där hade lagt upp för påfyllning.

Den 11 september drabbade de svenska och dansk-lubeckska flottorna samman mellan Gotland och Älvsnabben. Drabbningen blev oavgjord och danske amiralen Peder Skram fråntogs därför sitt sjöbefäl av den förgrymmade Fredrik II. Även Bagge fick en avhyvling av Erik XIV och skickades åter till havs.

1564 rustade sig flottorna till tänderna. Bagge hade fått ett nytt stort amiralskepp ”Mars”, som också kallades ”Makalös”.

Den 29 maj seglade han ut från Älvsnabbshamnen med 38 skepp, 3.400 man sjöfolk och 1.700 knektar.

Danskarna och Lubeckarna hade redan lättat ankar vid Karlsö för att söka svenskarna vid Älvsnabben. Flottorna möttes halvvägs den 30 maj, varvid Trolles ”Fortuna” blev av med storrån. Den 31 maj hade man kommit närmare Öland. På eftermiddagen blev ”Mars” beskjuten av lubeckarna med fyrbollar och fattade eld. Branden blev så våldsam att Bagge tvingades ge upp och lämna fartyget. Strax efteråt nådde elden krutrummet och ”mars” exploderade med 800 man ombord. Bagge togs till fånga av lubeckarna, men överlämnades senare till danskarna där han hölls fången till krigets slut.

Befälet övertogs då av Klas Fleming som förde flottan åter till Älvsnabbshamnen där den blev liggande någon tid.

Den 4 juli seglade Fleming ut från hamnen och kapade en hel lubecksk handelsflotta.

Då han inte lyckades få till stånd något ordentligt sjöslag ersattes han den 12 augusti vid Öland av Klas Horn. Erik XIV godtog inte storm, rödsot, proviantbrist eller något annat elände som giltigt skäl att inte angripa rikets fiender.

Innan Horn återvände till Älvsnabbshamnen lyckades han segla amiralskeppet ”Elefanten” så hårt på grund att stormasten gick överbord. Hon sjönk sedan strax innan man fått henne i land.

1565 seglade Horn, nu ombord på ”S:t Erik” ut från Älvsnabbshamnen med 34 fartyg och krossade den danska flottan under den nya amiralen Otto Rud vid Bornholm den 7 juli.

Totalt stupade 5.000 man därav 1.000 svenskar.

Den 14 juli ankrade han åter vid det nya varvet på Lilla Rotholmen för proviantering.

Kung Erik blev liksom tidigare rasande för att flottan låg i hamn och befallde Horn att omedelbart söka upp fienden igen.

Horn lyckades dock hålla sig kvar till den 10 september varefter han jagade in fienden i Öresund och äntligen fick tillstånd att ankra på Stockholms ström den 1 november.

1566 seglade flottans 60 fartyg ut från Älvsnabbshamnen i slutet av maj efter vårutrustningen. 36 var goda örlogsskepp, resten pinkor och kofardi.

”S:t Erik” var även detta år amiralskepp. Horn gjorde ett storkap på flera hundra handelsfartyg, som han krävde tull av. Med den dyrbara lasten seglade han hem till Dalarö för en hård västanvind.

Den 15 juli gick Horn åter till sjöss, men rödsot och proviantbrist gjorde att han anhöll om att få vända tillbaka i hamn. Svaret från kungen blev att antingen fortsätta eller bli utbytt.

Horn lyckades ändå klå upp danskarna ordentligt och förföljde dem till Visby, där fienden under natten ankrade på redden för att begrava en adelsman.

På natten den 28 till den 29 juli blåste det upp till en orkanartad storm, och den dansk-lubeckska flottan blåste formligen upp på land och slogs i spillror.

Katastrofen var enorm. 12 danska och 3 lubeckska skepp krossades och amiral Lauritzen omkom tillsammans med 6.000 man.

Svenska flottan hade klarat sig bra ute till havs och Horn kunde samla sin flotta i Älvsnabbshamnen den 3 augusti som Östersjöns herre.

1567 skickade kungen ut nya förtvivlade amiraler, som efter resultatlösa kryssningar blev avsatta på löpande band. Erik XIV blev själv avsatt 1568.

1570, 7-årskrigets sista år fick Klas Fleming åter befälet över flottan och seglade med kung Johan och 40 skepp från Dalarö till Älvsnabbshamnen, där kungen avlämnades.
Den 7 juli avseglade man till Bornholm där 14 danska skepp drevs på flykt.

Den 13 augusti 1586 klagade den skotske skepparen Joeen Pettersson inför Stockholms rådsrätt att Tomas Klink strax utanför ”Elfzabben” gjort köp med honom om en skeppslast grant skotskt salt, med undantag av 100 tunnor.

Till köpets stadsfästelse hade Tomas Klink gett honom en halv daler i ”gudzpenningh” (=handpenning) vilket skeppshövitsmannen Joenn Jönsson varit vittne till.
Domslut: Eftersom köpvittne fanns och gudspenning var given så var Tomas skyldig att behålla saltet (=avsluta köpet) dock med undantag av de 100 tunnor som sålts till William Andersson.

Den 18 september 1593 kom Sigismund till Älvsnabbshamnen från Polen.

Efter kröning, bråk med hertig Karl och religionsstrider avseglade han med sina anhängare från Stockholm den 14 juli 1594, men blev kvarhållen av motvind vid Älvsnabben. Under uppehållet slog åskan ned två gånger i påvens sändebuds skepp. De vidskepliga sjömännen trodde, att åskan och motvinden orsakades av att Sigismund hade en i Sverige avliden dotter med på sitt skepp.

Först den 4 augusti kunde Sigismund avsegla med sina 44 skepp. Under väntetiden hade han underhandlat med hertig Karl om dennes ställning.

1598 gick utrustningen av skeppen så långsamt att flottan inte kom i väg förrän i början av juli under befäl av Scheel.

Det var genom Gustav Vasa som flottan började använda Älvsnabbshamnen som operationsbas och ankarplats. Älvsnabbshamnen blev utgångspunkt för både segerrika och olyckliga sjötåg. Besökt av kungar och furstar. Som exempel kan nämnas att alla våra vasakungar har besökt hamnen.

(fortsättning i nästa nummer)


Bli medlem!

Stöd Muskö Hembygdsförening genom att bli medlem.

Som medlem får du MUSKÖBLADET hem i din brevlåda.

Läs mer här!


Ur Musköbladet nr 1, 2020

1880

Den svenska returflaskan är världens äldsta standardiserade returglas

Julgransplundring

För första gången på många år hölls det en julgransplundring här ute på Muskö.

Problemet gråsäl

Det senaste årtiondet har det varit problem med sälar runt Muskös kust. Husbehovsfiskare som fiskar med nät och ryssjor får sina redskap förstörda av sälar. De finns i de stora fjärdarna och långt inne i småvikarna.

Muskö skola

Antalet barn på Muskö skola och förskola läsåret 2019-20.